Marodör-Malla ger mig gråa hår

Idag hade jag inga föreläsningar, men jag skulle däremot ut till Löwenströmska för att få övningar att träna hemmavid för att försöka få bukt med det onda. Nu måste jag införskaffa en medicinboll... När jag kom hem hade Marodör-Malla slagit till igen! Den här gången blev jag desto mer otacksam, för nu hade hon gett sig på ett paket till mig innehållande en kursbok. Det hade kommit med posten under tiden jag var borta. Arrgh! Nu har hon kostat mig 200 spänn! (Om jag räknar det som en förlust att boken blivit skadad. Det gör jag, för jag lär knappast kunna sälja den för något alls sedan på begagnatmarknaden). Detta är en dålig start. Jag kan inte tro på att hon är understimulerad, för jag har gått jättelånga promenader varje dag i snabb takt och även kört hjärngympa varje dag, som med agilityn igår tex. Jag hoppas inte det är en protest över att vara hos oss generellt, för då kommer det bli svårt att ha kvar henne i längden. Bilden är ganska komisk dock, för det ser ut som hon skrattar åt mig. ;P

Andra bloggar om: hund, irländsk terrier, kurslitteratur, sjukhus, träning, motion

Ett gripande farväl

Malla, den irländska terriern är här! Hennes matte kom med henne i eftermiddags, plus en flyttkartong med alla Mallas saker och en jättesäck med mat. Vilken omställning. Instant hundägare bara sådär! Mallas matte gick igenom alla papper och administrativa ting att hålla reda på, men till slut var det ett faktum att det var dags att gå. Det var med tårar i ögonen och ostadig röst som hon gick ut genom ytterdörren och lämnade Malla kvar här med oss. Gripande! Det är jättesvårt att skiljas från sina djur, i synnerhet hundar som man får en helt annan nära relation till än till exempel en... jag vet inte... guldhamster.
Bland det första Malla har gjort här är att hon upptäckte vår sovrumslampa. Den fanns inte här när hon var här i maj och hälsade på. Hon stirrade på den länge och väl, alldeles stel i kroppen, innan hon till slut morrade misstänksamt mot den. Min teori är att hon gjorde så för att den påminner om en luftballong och vi har just fått reda på att hon är lite rädd för dem efter en tidigare incident. Måste ha varit en hemsk upplevelse att upptäcka att de till och med finns inomhus! ;P
Nu lär det bli motion av i alla fall! Med hund går det inte att komma med några ursäkter, minst tre gånger om dagen blir det promenad helt enkelt. Fantastiskt. Enda sättet att få mig att hålla mig till sådana rutiner är just att det är ett måste. Att något bara är bra för mig håller inte i långa loppet, tyvärr. ;) Hur gör ni för att motivera er till sådant som är nyttigt/bra för er, men kanske inte så himla kul?

Vår sovrumslampa kommer för övrigt från Minh, en affär med modern asiatisk inredning, som är en av mina favoritaffärer.

Andra bloggar om: hund, irländsk terrier, sovrum, motion, inredning