Terapihundsutbildning påbörjad

Nu var det längesedan som jag uppdaterade. Har inte orkat och inte riktigt känt att jag haft något särskilt att skriva om. Mitt sommarvikariat tog slut och jag hann knappt börja gå på anställningsintervjuer förrän de ringde tillbaka mig. ;P En tillfällig sjukskrivning. Så nu är jag tillbaka som biståndshandläggare.

Förra helgen (18-20) så åkte vi först till Gräsö. Min sambos far har skaffat en ny hund (Kajsa dog ju för ett tag sedan) vid namn Sassie. En späd liten omplaceringshund med border collie i sig förstås. Besöket var en ursäkt att träffa henne och låta hundarna leka av sig.



På Gräsö kan hundarna springa fritt. =) Det är en bonde som äger all mark runtomkring stugan och han är ok med det. Loke håller sig dock ganska fint inom tomtgränsen ifall inte vi rör på oss också. Vilket vi gjorde så småningom när vi började kliva genom skogen (hundarna farandes vilt omkring oss) för att ta oss ned till vattnet. En väldigt idyllisk höstdag skulle jag nog påstå. Vi åkte därifrån framåt kvällen och styrde då kosan mot Uppsala för att hälsa på Jen och Micke. Det var första gången jag besökte dem i deras lägenhet, men min sambo hjälpte dem att flytta när det begav sig, så han var kanske inte lika nyfiken. Vi nådde Uppsala, men lyckades inte hitta någon parkeringsplats nära och blev sena. Och det första Loke gjorde när de mötte oss vid porten var att glatt hoppa upp för att pussa Jen, med resultatet att han fastnade med tassen i hennes halsband så det gick sönder. Piiiiinsamt.... -_- Säkert en släktklenod eller något... I mitt stilla sinne sade jag till mig själv att aldrig ta med hunden bland folk igen. Väl inomhus hade han åtminstone inte sönder något! Vi blev bjudna på smakliga tortillas i deras stoooora kök och stannade över natten, för att nästa morgon bli bjudna på ett sprakande frukost med bärsmoothie och varmt bröd ur ugnen. =9




Lördagen ledde direkt från Uppsala till kurs i Rålambshovsparken i Stockholm. Jag har känt att jag behöver lite back up nu när Loke blivit tonåring och det liksom krävs lite extra för att nå fram till hans huvud så han kommer ihåg vad han heter osv. =P Så vi går en liten vardagslydnadskurs. Mycket klarade han galant, men så plötsligt blir det ludd i örat och matte ter sig så mycket tråkigare än till exempel hundarna som leker en bit bort. Jag är en sådan som gillar att ha en lärare att vända mig till för tips och råd direkt, hellre än att göra massa fel först som man måste rätta till sedan. Det är trots allt första helt egna hunden, så jag skulle knappast vilja påstå att jag är någon expert på hundar även om det alltid funnits hund i familjen.

På söndagen besökte vi hundöarna på Drottningholm och jag har aldrig varit med om att det varit så mycket människor och hundar där! Säkert 20 stycken. Loke som annars är så kaxig och kastar sig in i alla situationer där det kan vankas lek var plötsligt förvånansvärt försiktig och höll sig nära mig. Ibland sprang han iväg en bit och började leka, för att sedan komma tillbaka till mig som för att försäkra sig om att jag väl inte tänkte lämna honom där ensam bland alla främmande hundar. ;) I slutändan var det ändå en trött hund vi körde hem med.

I onsdags besökte vi Lipton igen. Det var längesedan nu, man har aldrig så mycket tid som man tror sig att ha och så skjuter man bara upp en massa hela tiden. Men nu blev det av och de kommer fortfarande överens. Lipton hade tidigare under dagen varit ute och spårat och hade då plötsligt stött på ett stort vildsvin! Jag hade dött tror jag...

Och så var det den här senaste helgen, då. Jopp. Terapihundsutbildningen började. =) Den här första helgen gick ut mycket på introduktion, presentation, bakgrundshistoria osv. Det kommer inte ske så mycket praktisk träning under själva helgerna, utan tanken är att man ska träna mycket, mycket, mycket på egen hand, men få själva verktygen för att lyckas under utbildningshelgerna. Men en del övningar gjorde vi - testade att hantera varandras hunda, kolla tänder osv, kalla in varandras hundar på olika sätt, viska, sluddra etc... En terapihund får inte bara hålla sig vid mattes sida. Hälsa fint (major failure från Lokes sida. Hopp! Hopp! Hopp!). Vi testade helt enkelt varandras hundar för att se vad vi behöver öva mer på. Men vi påbörjade även inlärningen av att lägga hakan i handen samt apport. Loke är duktig på att lägga hakan på saker, men inte lika bra på just handen. Han vill gärna slicka handen grundligt först. Apport ska vi inte ens tala om... Har inte övat det alls, för jag vet ännu inget bra sätt att göra det. Men det är något han verkligen måste kunna ordentligt. För att bli godkänd ska han kunna apportera (med/till förare eller annan person) minst fem föremål i olika material. Trä, tyg, metall osv... (Nu får du nog komma hit Lovisa... ^^ Vill minnas att Fendi är duktig på att hämta saker.) Sandra (som håller i utbildningen) visade också upp sin egen terapihund Alaska, som är en Alaskan malamute, som ser ut som något helt annat nästan. Sladdriga öron, JÄTTEFLUFFIG och lång päls... Ser mer ut som en seriefigur. =) Hur gullig som helst med andra ord.

Annat som Loke måste kunna för att bli terapihund är: gå bakom, provokation med mat, backa, nos på arm, krypa, under, ligga på sidan, in, hopp, över, under och sedan lika mycket till typ... Svårare än det låter. Han ska även kunna fem tricks för att helt enkelt roa folk. (Det kan vi nog redan). Utöver det ska jag recensera alla kursböckerna, samt skriva ett arbete om olika sjukdomar (demens osv). Sedan är det praktik för mig och Loke. Det ska vara X antal timmar miljö- och socialträning på offentliga platser, X antal timmar på vårdinstans, X antal timmar tillsammans med barn och ungdomar och slutligen specialpraktiken där vi ska välja ut en enskild person (med någon problematik, exempelvis autism) att arbeta med under 20 timmar fördelat över flera besökstillfällen. Man ska göra upp en "träningsplan" med syfte att utvecklas framåt (alla parter). Detta ska jag skriva om och redovisa slutligen. Har man klarat allt det återstår ändå att klara det praktiska provet för Lokes del, då han ska kunna alla ovanstående saker förutom vanlig vardagslydnad och så blir vi utsatta för olika scenarion att hantera. Människor i rullstol, människor som skriker och gör yviga rörelser, folk som är hårdhänta, folk som är exalterade och jätteglada... Vi får se hur det går.

Midsommarfirande

Vi firade midsommar på Gräsö. Om Loke fick bestämma så skulle vi nog stanna kvar där. Han fann sig snabbt tillrätta i huset i skogen. Det gjorde naturligtvis inte tillvaron sämre att det fanns två andra hundar där också. Malla kunde hålla honom sysselsatt större delen av dagen, medan Kajsa i egenskap av mycket gammal tant läxade upp honom ordentligt när hon tyckte att han betedde sig förkastligt. Förutom själva tomten till huset, så tillhör marken den närmsta grannen, som är en fast boende bondfamilj där. De har boskap och har använt vallhundar jämt, så jag funderar på om de kanske kan vara till någon hjälp för att nära Lokes vallande... Det kändes i alla fall mycket tryggt att ha Loke lös där - han lämnade aldrig tomten (finns inget staket) såvida inte vi andra gjorde det också. Hade det varit min förra hund Charlie så hade han sagt "bye bye" och dragit till skogs i några timmar på egna äventyr. Loke gjorde stora ögon när de andra hundarna utan någon som helst skam i kroppen vräkte sig både i soffor och sängar i huset. Han försökte dock inte själv. Han har ju aldrig fått göra det här, så det är inget han saknat. Vi behöver aldrig mota honom ur sängen på nätterna eller någonting. Nu blev han däremot lite fundersam, men tur nog är det inget han lagt någon större tankeverksamhet på. =P Helgen bjöd också på hans livs första båttur, något han mest verkade finna besynnerligt och i slutändan tråkigt. =P


Idag åkte vi till hundöarna på Drottningholm. Har inte varit där sedan Loke var valp och över huvud taget inte haft så många hundmöten sedan han blev könsmogen. På hundöarna får man ju ha hundar lösa, men vi gick först in med Loke kopplad i löplinan. (Jag vill trots allt inte att han bara springer fram hur som helst till andra hundar, utan vi jobbar på att han ska vänta på tillåtelse först, men i och med att han fått ludd i öronen nu i könsmognadens tecken, så är det ju si och så med inkallning och allt möjligt). Detta med koppel av något slag var tydligen mot alla regler som finns. Det som hände var att vi gick över bron till hundöarna och där var det ett gäng hundar som lekte och deras respektive ägare satt i en ring runtom. Hundarna fick syn på Loke, som glatt började vifta på svansen, men stod stilla och verkade just vara på väg att vända sig mot mig. Detta skulle då vara att be mig om tillåtelse först och han skulle få springa fram. Men då kom den största av hundarna rusande och höjde sig över Loke, som tog det hela med ro först. Detta slog dock över på någon sekund, då den stora hunden tände till på någonting och ett bråk utbröt. Bråk och bråk... Inte lek i alla fall. Det var snabbt gjort att avbryta det. Men då kom en sådan där besser wisser till hundägare, den jobbigaste formen av hundägare. Hon gick på som en ångvält verkligen, talade som att allt hon sade var självklart och att vi var helt dumma i huvudet om vi trodde något annat. Amatörer, typ. Det hon sade var saker i stil med att det var pga kopplet (löplinan) som det blev sådär, definitivt. Och "här på hundöarna har vi hundarna lösa, det är hela tanken med hundöarna, så det går inte att komma med hunden kopplad, då blir det jättekonstigt." Ursäkta..? På skylten på grinden står att "På hundöarna FÅR hundar vistas lösa", inte att de MÅSTE. Bara för att hon har en idé om hur hon ska vistas med sin hund på hundöarna betyder det inte att vi andra delar den idén. Detta sade jag förstås (tyvärr) inte. Jag blir helt tilt i huvudet av irritation på sådana där människor och det skulle ändå inte gå att nå fram till henne. Hon var tydligt inne på sin linje, uppbackad av sina vänner i bakgrunden. Suck. Jaja, whatever. Vi släppte Loke, som glatt lekte med de andra hundarna, några pudlar och en annan långhårig sak. Inga problem liksom. Men då kom den där stora hunden springande igen och hoppade på Loke, (inte lekfullt), som blev skrämd denna gång. Han sprang till mig och kröp mellan mina ben. Jag gjorde ingen större sak av det hela, men självklart får han söka tröst och skydd hos mig. Den stora hundens ägare var mer för att gorma och skrika på sin hund. Hon sög tag i honom och dängde ned honom i backen, skrek i hans öra "vad håller du på med?!?!" osv. Yeah... Då tog den där kvinnan till orda och jag hade lust att kasta min tub med laxost i huvudet på henne. "Ja-a, det är för att det första mötet blev dåligt, sörrö. Med kopplet. Mmm, inte mycket att göra åt då inte." Va?? Som att vi talar om helt oflexibla varelser liksom! Där ett dåligt första möte innebär att all vidare kontakt är tillintetgjord. Och att snöret kopplat till halsen gör hela skillnaden. Kvinnan som ägde den stora hunden hävdade också att han ALDRIG NÅGONSIN hoppat på en annan hund förut... Antar att hon bor i den där delen av Stockholm där man alltid har hundar lösa, så det slår fullkomligt slint i huvudet på hennes hund när den ser ett snöre runt halsen på en annan hund... ¬_¬ Orka... Vi gick vidare till en annan del av hundöarna och stötte tack och lov på några mer jordnära hundägare, en med en liten Jack Russel-flicka och så en stor fluffig vallhundsras som jag alltid glömmer namnet på... Gick alldeles utmärkt och ingen människa var hysterisk eller trodde sig vara förmer än någon annan. Hundarna lekte harmoniskt.

Imorgon bär det av mot DogModel SummerCamp! Ska bli så spännande att se vad (om) Loke kan lära sig och vad han kommer få för scener. Kommer ju vara massa störningar och fullt av spännande saker, plus ludd i öronen, så vi får se om det blir något gjort alls. =P