Hjärtformad bokeh

I skyltfönstret i bakgrunden hade affären sådan där "julbelysning". Mycket tacksamt för bokeh-effekt. OBS alltså att hjärtformen inte är photoshop:ad, utan det ser ut så på det faktiska kortet.

Kärleken till min hund är så stor att den smittar av sig på mina kort! ;)

Häromkvällen var jag i Gamla stan i Stockholm och hade Loke med mig. Jag hade tänkt ta lite kvällsbilder i de gamla kvarteren, men det blev istället att jag testade att jobba med formad bokeh. Vanligtvis tänker man oftast på de där suddiga rundlarna man ser i bakgrunden på porträttfoton med kort skärpedjup och det är mycket vackert och eftersträvansvärt för just det. Man kan dock göra betydligt mer med bokeh, bland annat hjärtformad då, som på dessa fotografier. Gör det desto mer kreativt och roligt!

"Ska du fota länge till, matte?"

Loke tittar ut över det spännande myllret av människor i Gamla stan.

Finaste kvällshunden.
.

En glimt av vår

I ett par dagar hade vi vårljus och värme. Förhoppningsvis är det strax tillbaka.

Smygtitt på bröllopsklänningen

Till sommaren gifter vi oss! =) Trots att vi kommer att ha en förhållandevis liten och enkel tillställning, så är det så himla mycket som ska fixas. Bara en sådan sak som vad man ska ha på sig visade sig bli en stor grej. Alla förväntade sig att jag skulle ha något "ovanligt", något otypiskt för bröllop, kanske något medeltida eller liknande, typ. Absolut inte något vitt. Ledsen att göra er besvikna. ;) Visserligen är det inte en bländvit klänning, men den faller ändå under kategorin av "olika nyanser av vitt". =P
Vi har letat i flera månader! Vi hittade också en klänning som var mer eller mindre exakt vad jag ville ha. Begagnad hängde den och samlade damm i en vintagelada ute på landet. Härligt gedigen broderad spets, jag älskar det! Tyvärr passade den inte bra på flera olika plan, så vi fick överge den. Visst hittade vi liknande i bröllopsbutikerna, men då talade vi summor från 15000 och uppåt och de gick inte att hyra. Inte ett alternativ för bara en dag av ens liv. Jakten fortsatte. Alla klänningar verkade vara översållade av gnistrande stenar och annat som jag ogillar. Och baraxlade klänningar verkar generellt vara i ropet, vilket jag inte gör mig särskilt bra i.
Förra veckan gjorde vi ett sista desperat besök i en affär vi tidigare missat. De säljer uteslutande klänningar från ett danskt märke. Där hittade vi slutligen en klänning som kändes bra. Inte på långa vägar mitt ideal, (tidigt 1900-tal, liknande denna: Vintage collection eller denna), men den är fin och satt bra och priset var oslagbart. Vi hade turen att just den enda klänning som dög var på rea. Vi hade inte ens kunnat köpa tyg till en egensydd klänning för det priset kan jag säga. =) Helt klart ekonomiskt försvarbart för vår tajta bröllopsbudget. Ni får givetvis inte se den, men jag publicerar en liten detaljbild till er nyfikna. (Klänningen är inplastad och väl skyddad från fällande hundar och katter, därav det lite konstiga skimret på delar av kortet.)

Lite spets får jag trots allt! Och blingblinget är åtminstone diskret. Det är faktiskt en riktigt söt klänning. =) Hoppas jag också kan se lite söt ut på Dagen.
.
.
.

Leendet gör allt.

Min ena halvlillasyster säger att hon inte blir bra på kort.

Släppa loss framför kameran är svårt.

Men plötsligt händer det.

En paus från julefirandet, ute på altanen i torpet i Värmland. Solen hade börjat gå ner och det var ett jättemysigt, varmt ljus som kontrasterade mot iskylan och den i övrigt ganska blåtonade världen.

Fotografera barn

Ljusreflexer i ansiktet från den glittrande rosa boleron som hon hade på sig, helt koncentrerad på att öppna sin present.

Jag har inte fotograferat barn tidigare. I flock är de tämligen oförutsägbara och jag kände mig som en jojo som slängde fram och tillbaka med kameran för att försöka fånga dem på bild och dessutom få fokus på rätt plats.

Först var det lite blygt inför kameran. Kameran är stor och jag som fotograferar är lite kuslig och okänd. ;P

Eller en slags kombination av att vara lite blyg, men samtidigt vilja vara med på kort. ;)

Vissa ville dock inget hellre än att vara med på bild.

Ungen till vänster skriker väldigt högt och exalterat över något.

En stund senare var de helt avslappnade. Skönt att jag inte är så läskig i alla fall. ;)

Roar mig med lite digital fotolek. Sepiatoning, men med hjälp av lagermask tar jag fram en nyans av färgoriginalet just över barnet som är huvudobjektet i bilden. Jag personligen tycker att det gör bilden mindre platt.

Solnedgång

När man tittar ut genom fönstren högst upp i kvarnen och sådana här solnedgångar är vad man ser, så kan man inte annat än känna sig inspirerad. Det här är ett perfekt "arbetsrum". ;) Klicka på bilden för större storlek.

God jul...

i lite förskott! Tanken är att vi beger oss till de värmländska skogarna imorgon för att fira jul, så då blir det inga uppdateringar.

Molly poserar snällt (men med en nedlåtande blick) med tomteluvan på.

Loke ville INTE sitta still i kylan, (och jag förstår honom), så det fick bli vad det blev med detta kort. ;P

Bokningar

.
.
Från att ha varit stiltje så är det plötsligt tre porträttfotograferingar på gång. Kul! =D

Hmm, fokus mest på örat, typ... Som sagt knepigt med ett objektiv som inte har någon elektrisk kontakt med mitt kamerahus. Vidvinkel är dock kul, men inte förstahandsvalet för seriösa porträtt, kanske. ;)

Söndagspromenad

Det är vidvinkelobjektivet som sitter på och ger en viss förvrängning.

Jag har dåligt samvete denna vecka. Loke har fått väldigt lite uppmärksamhet, jag har jobbat mycket och varit så slut i framför allt huvudet när jag kommit hem. Jag har inte orkat göra särskilt mycket alls med honom, annat än vad nöden krävt så att säga. Idag blev det Lokes dag. Vi åkte iväg till ett för oss okänt skogsområde och promenerade i ett par timmar. Loke fick vara lös större delen av tiden och skötte sig exemplariskt. Härligt nog stötte vi inte på någon eller något annat där ute i skogen. Han har fått en sprillans ny tuggknut och ett tuggben att roa sig med här hemma också. ;)

Loke tycker att det är sanslöst kul att få fånga snö... Husse ställer upp.

Snön ska dö!

Vi är kompisar även om du är jobbgrinig och upptagen jämt, matte.

Testar

Testar min +4 närbildlins. Lokes ögon är mycket intressanta att studera närmare, eftersom de är tvåfärgade. Det är mitt 50 mm-objektiv som använts till båda bilderna.

Lokes vänstra öga. Jag är särskilt förtjust i hur vacker hans päls blev också.

Lokes högra öga.

Och så har jag testat det nya vidvinkelobjektivet för första gången. Det ska bli kul att experimentera mer med det i bättre ljusförhållanden och jag är redan ganska förälskad i de lustiga förvrängningar det kan bli. ;) Detta objektiv kräver att man faktiskt jobbar en del själv också, för det har ingen elektrisk kontakt med min kamera. Jag rattar på själva objektivet med andra ord, både vad det gäller fokus och bländare. Autofokus blev plötsligt lyx. Som på den gamla goda tiden när jag hade en analog systemkamera. Förutom att det knappt går att se var fokus hamnar med detta, så det handlar mycket om att gå på känsla och få in en vana. Här är ett kort som jag fyrade av nu under kvällen i alla fall:

Loke ställer alltid upp på kort i brist på andra modeller. Klicka för full storlek.

Mus igen

Gnagarveckan. ;P För de som undrar så kallas färgen för colorpoint beige och musens hårlag är satin långhår (satinglansig lång päls helt enkelt). Det här kortet är taget inomhus med min kompaktkamera. Jag har inget macro-objektiv till min systemkamera och det är först nyligen jag skaffade ett närbildsfilter. Oavsett så knäcker min kompaktkamera ganska rejält i dessa lägen, då den har en närgräns på 1 cm. Är man bara lite kreativ så går det att skapa riktigt roliga miljöer att fotografera i när det handlar om en sådan liten varelse som en mus. Det behövs inte så mycket för att det ska kunna bli lyckat. =) Och det behövs heller ingen superkamera för att kunna få till ett bra kort. Man blir ju inte en bättre kock med Globals knivar, liksom. ;)

Slutartid 1/159 sekund, bländare 3.5.

Mickelsmässmarknad

Loke och Molly trivs i varandras sällskap.

Det blev en trevlig helg. Lördagen bjöd på räkafton och på söndagen besökte vi Mickelsmässmarknaden i Örsundsbro. Jag hade aldrig vetat om att den existerade om inte en av kollegorna på jobbet sagt att hon eventuellt skulle dit och när vi sedan själva inte visste vad vi skulle göra med söndagen riktigt, så bestämde vi oss för att ta oss en kik. Som med de flesta marknader är det väldigt mycket upprepning, men en del marknadsstånd bjöd på både trevligt ögongodis och mungodis. Augustas fabrik gav nog den allra största behållningen. =9 Naturligtvis provsmakades det korv och vi fick med oss björnkorv samt renkorv hem. Jag hade även tänkt köpa några sylter, (3 för 100), men favoriten var slut när vi kom tillbaka för att göra själva köpet och då kom allt-eller-inget-Lina fram och struntade i alla sylter då, helt enkelt! Det fanns även ett litet resande tivoli där, men tyvärr pallar ju min sambo inte karuseller och det är tråkigt att åka själv, så det blev inget med det. =P

Räkafton, även med havskräftor. Hemmagjord chilimajonnäs och baguette med vitlöksost. Frosseri, you bet.

Passade på att testa närbildsfiltret på mitt glas med Sprite Zero. Om detta är +4 så ser jag verkligen fram emot +10.

Favoritsylten som jag hade siktat in mig på under Mickelsmarknaden. Exakt så ser mitt synfält ut när jag är bestämd.

Det fanns förstås andra roliga marmelader. Morotsmarmelad, rabarbermarmelad och rödlöksmarmelad för att nämna några.

Törstig? =)

En del av det dignande bordet hos Augustas fabrik. Det ÄR lika gott som det ser ut.

Skogsguld.

Och jag har låtit bli att ta bilder med människor synliga, för jag orkar inte be om tillåtelse. ;)

Hundbus i sökaren

Denna fredag var Lokes dag. Vi åkte till min sambos far för att bland annat hämta vinterdäcken, men även låta alla hundar träffas. Malla är på "semester" där för tillfället nämligen. Givetvis tog jag med mig nya kameran för att öva på att ta kort på (väldigt) rörliga objekt. Loke var helt hysterisk först och praktiskt taget okontaktbar vid åsynen av de andra lösa hundarna. Detta trams har jag tröttnat på rejält vid det här laget och ställde krav ganska skarpt. Jobba med mig! Till slut fattade han också och blev då släppt som belöning. Även senare var Lokes koncentration på mig bättre än den varit på ett tag. Flytt och heltidsjobb har liksom tagit all tid och Loke har fått komma lite i andrahand tyvärr. Väldigt sparsamt med sammansvetsande träning. Jag är ju all for mjuka metoder, men ibland kan det också löna sig att ställa lite krav och inte bara vänta ut - särskilt när det är saker han fått förklarat för sig och övat på flera gånger tidigare. Skulle kraven inte fungera alls har man uppenbarligen inte förklarat tillräckligt bra, dock.

Jag är mycket nöjd med mitt objektiv, Canon EF 50/1,8 II. Jag provade att ta kort på "svärfar" inne i huset där det var tämligen mörkt. Med en slutartid på en åttondels sekund blev det ändå sådana här ljusa kort. Utan stativ också, så jag är visst ganska stadig på handen. ;)

Han ser vanligtvis inte så himla sur ut...

Eftersom han inte kunde vara seriös, så är inte jag det heller. ;P Såhär blir man om man dricker kaffe.

Sådär ja, nästan helt avslappnad. Ett klassiskt porträttfoto.

Tillbaka till de rörliga objekten då - hundarnas lekstund medan dagen sakta mörknar:

Vallhundar som jagar varandra.

Sassie ger Loke onda ögat.

Malla satt och såg så tankfull ut, blickandes ut i intet medan de unga vallhundarna sprang runt som vildar. Jag slängde upp kameran för att försöka fånga hennes lilla meditationsstund, men det räckte ju med en sekund så kom Loke rusandes i full karriär och bilden fick en annorlunda komposition än jag hade tänkt mig.

Malla begrundar livet. Klok som en hund.

Man får den hund man förtjänar har jag hört - en helt galen sådan i mitt fall.

Full fart, här kommer jag, matte!

Gruppfoto. Från vänster till höger: Malla, Loke och Sassie. En terrier och två vallhundar.