Porträttfotografering

När körsbärsblommen i Kungsträdgården i Stockholm var nästan över så hade jag en porträttfotografering med mezzosopranen Jenny där. Jenny planerar att göra sig en hemsida och ville ha bilder till den. Planen från början var att vi skulle ha fotograferat när blomningen pågick för fullt, men saker kom emellan och det fick skjutas upp. Nu hann vi ju tack och lov med, även om det var lite fattigare med blom än det annars skulle ha varit. Bättre lycka nästa år, kanske. ;) Det här är några av korten som valdes ut.

Kallt var det också, men det låtsades vi inte om.

Och så lite tuffare look. ;)

En glimt av vår

I ett par dagar hade vi vårljus och värme. Förhoppningsvis är det strax tillbaka.

Leendet gör allt.

Min ena halvlillasyster säger att hon inte blir bra på kort.

Släppa loss framför kameran är svårt.

Men plötsligt händer det.

En paus från julefirandet, ute på altanen i torpet i Värmland. Solen hade börjat gå ner och det var ett jättemysigt, varmt ljus som kontrasterade mot iskylan och den i övrigt ganska blåtonade världen.

Bokningar

.
.
Från att ha varit stiltje så är det plötsligt tre porträttfotograferingar på gång. Kul! =D

Hmm, fokus mest på örat, typ... Som sagt knepigt med ett objektiv som inte har någon elektrisk kontakt med mitt kamerahus. Vidvinkel är dock kul, men inte förstahandsvalet för seriösa porträtt, kanske. ;)

Studio

Ibland saknar jag att ha tillgång till fotostudio. Man behöver det inte, men det är kul. Dessutom lärorikt när man inte är ett vant proffs där allt sitter i ryggmärgen. Jag gillar möjligheterna med att själv kunna bestämma varifrån ljuskällan(orna) kommer och hur stark den ska vara m.m. Planer på studioutrustning här i kvarnen finns, men ligger längre fram i tiden. Det är mycket annat som prioriteras först. Och att fotografera folk i riktiga miljöer ger ändå oftast den finaste känslan i korten.

Detta fotografi har flera år på nacken och hemsideadressen existerar inte längre. Det är taget med en analog kamera och framkallat i labbet jag hade tillgång till då. =) Sedan inscannat för att kunna beskådas på tEh internet. Det enda jag gjort med kortet digitalt är att lägga till ramen och texten. Vid nyframkallning skulle jag helt klart ha mer svärta i kortet, även om det skulle innebära att min modells ben mer eller mindre försvinner då... Klicka för full storlek.

Det här kortet är faktiskt inte taget i en riktig studio, men eftersom det bara var huvudbilder vi tog den dagen, så var det ganska lätt att ordna med en enhetlig bakgrund och duglig belysning. Ursprungligen är kortet i färg, men det har ändrats i Photoshop, där jag även ökade kontrasten lite mer. Och lade till en ram förstås. Det här var ett av korten som var med i den pyttelilla utställning jag hade i Årsta i Stockholm i början av 2009. ;P

Hundbus i sökaren

Denna fredag var Lokes dag. Vi åkte till min sambos far för att bland annat hämta vinterdäcken, men även låta alla hundar träffas. Malla är på "semester" där för tillfället nämligen. Givetvis tog jag med mig nya kameran för att öva på att ta kort på (väldigt) rörliga objekt. Loke var helt hysterisk först och praktiskt taget okontaktbar vid åsynen av de andra lösa hundarna. Detta trams har jag tröttnat på rejält vid det här laget och ställde krav ganska skarpt. Jobba med mig! Till slut fattade han också och blev då släppt som belöning. Även senare var Lokes koncentration på mig bättre än den varit på ett tag. Flytt och heltidsjobb har liksom tagit all tid och Loke har fått komma lite i andrahand tyvärr. Väldigt sparsamt med sammansvetsande träning. Jag är ju all for mjuka metoder, men ibland kan det också löna sig att ställa lite krav och inte bara vänta ut - särskilt när det är saker han fått förklarat för sig och övat på flera gånger tidigare. Skulle kraven inte fungera alls har man uppenbarligen inte förklarat tillräckligt bra, dock.

Jag är mycket nöjd med mitt objektiv, Canon EF 50/1,8 II. Jag provade att ta kort på "svärfar" inne i huset där det var tämligen mörkt. Med en slutartid på en åttondels sekund blev det ändå sådana här ljusa kort. Utan stativ också, så jag är visst ganska stadig på handen. ;)

Han ser vanligtvis inte så himla sur ut...

Eftersom han inte kunde vara seriös, så är inte jag det heller. ;P Såhär blir man om man dricker kaffe.

Sådär ja, nästan helt avslappnad. Ett klassiskt porträttfoto.

Tillbaka till de rörliga objekten då - hundarnas lekstund medan dagen sakta mörknar:

Vallhundar som jagar varandra.

Sassie ger Loke onda ögat.

Malla satt och såg så tankfull ut, blickandes ut i intet medan de unga vallhundarna sprang runt som vildar. Jag slängde upp kameran för att försöka fånga hennes lilla meditationsstund, men det räckte ju med en sekund så kom Loke rusandes i full karriär och bilden fick en annorlunda komposition än jag hade tänkt mig.

Malla begrundar livet. Klok som en hund.

Man får den hund man förtjänar har jag hört - en helt galen sådan i mitt fall.

Full fart, här kommer jag, matte!

Gruppfoto. Från vänster till höger: Malla, Loke och Sassie. En terrier och två vallhundar.

Fokus

Det är ständigt nya utmaningar med en kamera där valmöjligheterna är större. En kompaktkamera har ju en kuslig förmåga att lyckas få skärpa precis överallt på bilden hur man än gör. Med en systemkamera får man tänka efter lite. Kortet ovan på Loke är ett lyckat kort med kort skärpedjup - fokus på ena ögat. Några andra kort jag fyrade av i samma veva är inte lika bra, för där har jag inte fått fokusen rätt, utan fokus har exempelvis hamnat på nosen istället, vilket gör att ögonen bli oskarpa när jag använder en stor bländaröppning... Med min gamla kompaktkamera hade det inte spelat någon större roll om fokuspunkten låg på nosen eller ögat. Den tråkiga bakgrunden med skon och kopplet hade också varit mycket tydligare.

Husse och hund är bekymmerslösa på ett fält. Man kan inte tro det när man ser bilden, men alldeles bakom mig ligger bilvägen och därför testar vi inte vår tur genom att koppla loss Loke. Han får det där vallhundsstirret i blicken ibland när han kollar på bilar som passerar, så jag chansar inte. Här ville jag fånga rörelse, men inte helt frysa bilden. Benen är fortfarande oskarpa pga rörelsen.

Är det viktigare att fånga ett ögonblick än att få till ett perfekt kort? Ja, det tycker jag helt klart. Här blev himlen praktiskt taget utfrätt för att jag ville ta kortet snabbare än jag hann med att försöka få till de optimala inställningarna med bländare och slutare. För att utvecklas som fotograf så behöver jag ju dock även ta mig tid för sådant... Hmm, svåra dilemman. Samtidigt har jag en viss fetish för överexponerade foton - det hade jag redan när jag gick fotokursen på Tollare. Jag behöver skaffa ett motljusskydd till min kamera också.

Loke tröttnade ganska snabbt på att bara ligga still och ha tråkigt. Återigen - jag måste skaffa ett motljusskydd... Idag kan man ju med hjälp av bildredigeringsprogram rätta till det mesta efteråt om man är lite kunnig. Jag tycker inte att det är att anse som fusk om man redigerar mycket efteråt, det krävs kunskap och skicklighet även för det. Men jag tycker det är eftersträvansvärt att försöka få till en så bra bild som möjligt på en gång och slippa massa trist efterarbete framför datorn. Det jag jobbar mest med när jag redigerar mina foton är sådant man i princip hade kunnat göra i ett vanligt framkallningsrum - fixa med kontrast, öka/minska färgmättnad, beskära, förminska osv.

Sista kortet är en liten övning i porträttfoto. Jag är faktiskt ganska nöjd med den bokeh jag fick till. =) Jag hade velat ha med en av reflexskärmarna också, så jag hade kunnat ljusa upp ansiktet lite mer.

Kvällspromenad

Tog nya kameran med mig på Lokes kvällspromenad häromkvällen och insåg snabbt att jag måste hitta någon bra kameraväska till den. Bortsett från det så är djuren mina enda modeller och jag utnyttjar dem maximalt. Loke tyckte att det var måttligt roligt att behöva stanna var tionde meter för att matte skulle fotografera honom, eller något annat hon såg. Veckan har varit hur trist som helst - har det inte regnat, så har det verkat vara på gång att regna. Grått, grått, grått. Det sägs att det inte finns något dåligt fotoväder. Nä, det gör det kanske inte, men det finns tråkigt fotoväder! Jag vill ha mer kontraster och färger, inte självmordsgrått oinspirerande ljus. Den här kvällen kikade solen dock fram i knappa 20 minuter och det var därför jag slängde på hunden kopplet och sprang ut på ett av fälten i närheten innan vi fortsatte vår promenad. Här på landet är kontrasterna mellan natt och dag desto tydligare, eftersom det inte finns några lampor. När det börjar mörkna, så gör det det snabbt!

Solen lyckas hitta en glipa i molnen i några minuter.

En uttråkad Loke sitter still för att jag bett honom.

Sedan börjar han tänka på korvbitarna han kommer att få för besväret.

Det är rätt ok att posera lite ändå.

Matte talar om för Loke att han är den sötaste hunden i Enköping.

Vi fortsatte sedan vår kvällspromenad...