Kolonilottsliv

Bara ett par bilder på en del av det vi skördat. Potatis, gräslök, rabarber och sallad, plus en bukett blommor. Var för midsommar förstås. =) Vi har verkligen fått massa potatis, mycket okomplicerat att odla... Återstår att se hur det går för resten av det vi sått, vissa saker är inte färdiga att dras upp förrän i september. =) Nu lägger vi ju tyvärr inte ner så mycket tid som det var tänkt på kolonilotten, i och med att vi ska lämna Stockholm, men det som redan är sått ska vi i alla fall ta hand om.

Ett nytt liv

För ungefär två år sedan skrev jag detta inlägg om några som köpte en gammal väderkvarn och gjorde om den till bostad.
Jag återupprepar mig med att säga att jag sedan jag var liten haft en romantiserad bild av att bo i en väderkvarn, det har varit en dröm hos mig att göra det någon gång i livet. Jag tror att Kaze no Tani no Nausicaä har bidragit till den drömmen hos mig, då karaktären Nausicaä gjorde bestående stort intryck på mig som liten:

Men nu är det hur som helst ingen dröm längre! =D Om några månader flyttar vi in i en väderkvarn! Det är faktiskt helt galet.


Vi skrev kontrakt i måndags och passade på att mäta och fotografera lite för att redan nu kunna fnula lite på möbleringslösningar och över huvud taget nya möbler. För att bo i en kvarn är onekligen speciellt på många sätt.

Tyvärr får ju inte vingarna sitta kvar, men man kan väl inte få allt, antar jag. =P Längst ned finns hall, badrum, tvättstuga och kök. Plus två förråd. En våning upp ligger vardagsrummet, där det även finns en dörr ut till terassen som syns på bilden. Våningen ovanför är sovrummet och allra högst upp är vad som kommer att bli hobby- och datorrummet. Där kommer jag att ta upp mest plats.

Det lilla huset intill är ett dubbelgarage med gästrum. Här kommer min fästman ta upp mest plats, då det äntligen ger honom möjlighet att vräka ut sig med sina musikprylar, alla tusentals sidor med noter etc, plus att han även kan sjunga upp för full hals utan att störa oss andra. ;) Men det ska givetvis också fungera som gästrum, så en bäddsoffa ska definitivt in här.

Något som definitivt kan anses vara onödig lyx är att det här stället har två badrum, plus en extra toalett utan duschmöjlighet... Naturligtvis praktiskt och uppskattat om man har fest eller det av någon annan anledning är mycket folk hemma, men annars är vi ju två personer på tre toaletter. =P Nåväl, då slipper man definitivt trångmål! Fotografiet är på badrummet längst ner. Badrum nummer två finns i anslutning till sovrummet och där är det dessutom en massagedusch... Jag kommer inte göra annat än att duscha...

På bottenplanet finns som sagt även köket, som är gigantiskt. Men eftersom allt är runt, så är det inte nödvändigtvis så att det innebär att man har massa plats. =P Jag är glad över att äntligen få en fullstor kyl och frys. Nu har vi i flera år fått nöja oss med ett "halvkylskåp" och frysbox mer eller mindre och det gör det svårt att storhandla, vilket ju sparar pengar! Jag har dessutom alltid velat ha ett fönster över diskhon, då jag inbillar mig att det blir trevligare att diska på det viset. =P Nu har vi ju visserligen diskmaskin, men viss handdisk blir det ju alltid. I köket finns även en öppen spis, vilket jag tror kommer vara helt underbar att mysa framför kulna, mörka vinterdagar. Jag hoppas och tror att hunden är klok nog att bara sticka in nosen en gång och aldrig mer. ;P

Vardagsrummet kommer vara svårt att möblera på ett tillfredsställande sätt, eftersom vi snarare är sådana att vi vill ha TV:n lätt tillgänglig för spel, film etc, snarare än "social möblering" för att umgås med folk.

Vi får se hur vi löser det. Här kommer man som sagt ut på terrassen också:

Och det här kommer att vara (en del av) utsikten från hobbyrummet högst upp:

Här hoppas jag kunna finna inspiration och ro när jag tittar ut. =) Busshållplats har vi ca 100 meter från oss. Tyvärr kan man ju knappast förvänta sig ett så väl utvecklat kollektivtrafiknät som i Stockholm, men det hade kunnat vara värre - det hade kunnat vara så att det inte fanns någon kollektivtrafik alls. Nu går det i alla fall bussar i rusningstiden på morgon och eftermiddag. Och några gånger om helgerna. Annars är det fullt görbart (och även försvarbart motionsmässigt) att faktiskt cykla in till civilisationen ca 7 kilometer bort. Det här kommer bli ett helt nytt sorts liv. Skulle vi inte palla med det så är det ju inte svårare än att vi flyttar tillbaka igen, men man ska i alla fall ha provat innan man säger att det inte funkade. Och oavsett hur länge så kommer jag ha bott i en väderkvarn! Världens finaste väderkvarn. Loke kommer nog njuta av att få lite mer frihet, fast vi har inget stängsel på tomten än, så inte för mycket. Vägen är trots allt inte så långt bort och jag litar inte på honom när han får det där "vallhundsstirret" i blicken. Kanske borde man skaffa en sådan där cykelvagn som Loke kan sitta i när man gör cykelturer. ;) Ja, vi får se vart det här barkar hän.

AAT till en pojke med autism

De här klippen ingick i kursen "Djurs medverkan i vård och socialt arbete" som jag läste vårterminen 2009. De får tala för sig själva. ;)

Testpilot för kamera?

Ansök då här: http://www.smartson.se/testpilot-550D.html

Få hunden att låta bli mat på bordet

Träning med tärning

Loke har fått lära sig att "slå tärning". =P Egentligen tror jag det kommer vara roligast att jobba med barn och dessa tärningar, men Loke är knappast redo för att hantera barn, han är ju minst lika hysterisk som ungarna själva. Nä, de långsamma gamlingarna på äldreboendet duger alldeles utmärkt som svårighetsgrad nu (och kanske för evigt, vad vet jag). Men där funkar tärningarna också, det går ju att hitta på vilket typ av spel som helst med dem om man bara använder fantasin lite. Den till höger är som en vanlig tärning med ett visst antal prickar på varje sida. Man kan exempelvis göra något så enkelt som att låta Loke slå tärningen medan gamlingarna spelar Fia med Knuff eller något annat tärningsspel. För att göra det hela lite festligt. Tärningen till vänster kan man använda mer pedagogiskt att exempelvis öva både läsning och tal genom att personen får ge hunden det kommando som kommer upp när man slagit tärningen. Stärkt självförtroende på köpet när hunden gör som man säger. (Kan Loke bara koncentrera sig och inte stressa upp sig, så lyssnar han faktiskt riktigt bra även på andra, just nu är det väl lite si och så med det dock, tyvärr.) Personen utför ju även viss träning av armen genom att kasta tärningen och man kan öka svårighetsgraden genom att personen ska kasta tärningen längre bort, eller ovanifrån osv. Sedan kan antingen hunden (jag säger inte "Loke", eftersom han är värdelös på att apportera fortfarande) tärningen, eller så får personen även lite gångträning genom att gå till tärningen och kanske till och med lite bålträning för att böja sig och plocka upp den. Sitter personen i rullstol blir det "enbart" bålträning. Någon sjukgymnastik är det ju inte fråga om - personen har ju bara lekt med hunden! ;P Och det är ju helt upp till en själv vilken typ av "aktivitetskort" man sätter in i den vänstra tärningen, så där har man väldigt många möjligheter till variation.

Counter conditioning igen

Förlovad

Min sambo Lo frågade Frågan när vi åt ute på Fondueboden för några dagar sedan.
(Och han känner mig tillräckligt väl för att veta att jag inte skulle vilja ha en vanlig förlovningsring som kostat en förmögenhet)

Plugghund

Loke ägnar sig åt djupläsning, som en svamp suger han åt sig och lär sig snabbt. Klok som en hund. "Hundars och vargars beteenden" av Freddy Worm Christiansen. (Står också mer i inlägget med samma namn: Hundars och vargars beteenden).

Han praktiserar givetvis det han lär sig också.

Är man smart, så är man.

Coming soon on zsianz1 channel

Hundars och vargars beteenden

Namnet på boken av Freddy Worm Christiansen. Innehållet i boken baseras på hans
forskning och egna erfarenheter, samt på en stor mängd litteratur och releasföreläsningarna som gjorts runtom i landet tar upp innehållet i boken. Freddy är beteendebiolog som ägnat mer än 35 år av sitt liv till att studera vargar och hundar. En av "hans" vargar, Uni, tränades i lydnad och skydd, genomgick mentaltest och korning också med godkänt resultat osv. Vad de bland annat kom fram till:

• Vargar tränas effektivast med positiv förstärkning.

• Motivationen behöver vara maximal: gott godis, få repetitioner.

• Straff fungerar inte alls.

Jag behöver knappast nämna att den här boken ifrågasätter och även förkastar hela "ledarskaps- och dominanstänket" som blev så poppis för 15-20 år sedan.
Han fastslår att resursförsvar är en överlevnadsmekanism. Det är inget konstigt med att vilja försvara en resurs mot en konkurrent, utan är något en vild varg måste göra för att överleva. Detta gäller även hundar i mindre eller större grad - och enligt Freddy hos alla varelser. Vi människor har ju också en personlig sfär som vi inte vill att andra träder in i och vi "höjer insatserna" beroende på hur mycket den andra personen framhärdar. (Först kanske man försöker flytta på sig, men fortsätter personen ändå så säger man ifrån, knuffas osv). Det kan gälla en plats, eller maten eller något annat för hundarna/vargarna. En äganderättszon respekterades av de andra vargarna, men dök det upp en tillfälle för dem att exempelvis stjäla maten bakom ryggen när den andra vargen gjorde något annat, så kunde de ta den och "äganderätten" flyttades då till vargen som tog maten. Att försvara sina resurser har inget med rangordning att göra. Mätt hund vaktar inte maten lika mycket som hungrig hund - motivation.

Fastställa äganderätt:

• Vem kommer fram till något först/får något först

• Är inte beroende av rangordning

• Kamp kan eventuellt uppkomma tills äganderätten är fastställd (exempelvis att flera individer kommer fram samtidigt)

• Äganderätten inrättas, vidmakthålls, försvaras

• Äganderätten kan ges upp om det inte är viktigt för individen.

Vi har nog alla fått höra från olika instruktörer och "förnuftiga" hundägare att om hunden morrar när vi närmar oss matskålen/sovplatsen/leksaken, så ser den inte dig som ledare och försöker ta över ledarskapet... Freddy menar att om hunden upplever dig som en konkurrent (du har fått rådet att VERKLIGEN ta ifrån den det den morrar över för att visa att du minsann bestämmer) så kommer beteendet istället att eskalera. Du skapar ju obehag för hunden och zonen kommer att bli större istället. Om vi däremot respekterar hundens zon, så kommer obehaget att minska, hunden vänjer sig vid att människor inte är konkurrenter - trygghet och förtroende gör att zonen minskar. Jag själv behöver inte bråka med Loke om hans saker, mat osv. Jag kan knöla in mig själv i hans canvasbur (som funkar som en mysig sovplats för honom) även när han själv är där och oftast brukar han komma springande till mig för att visa upp sina leksaker och självmant ge dem till mig istället för att smyga undan med dem. Jag tycker det är helt logiskt att inte vem som helst kan göra så med honom, (fast 9 av 10 gånger är han frikostig), varför skulle han acceptera att en helt främmande människa (eller annat djur) kommer fram och tar hans saker/mat etc?

Det bästa sättet att bemöta zonförsvar är

• Flytta ut ur zonen (minska hundens obehag)

• Se till att kränkningen inte sker igen (bygg upp förtroendet på nytt)

• Ändra på förhållandena

• Träna målinriktat med ombetingning och desensitivisering

(Ni minns inlägget om Lokes skadade tass? ;))

Fokus för aggressionsbeteende är obehagskänslan!

• Aggression förorsakas av obehag

• Försvinner obehaget försvinner aggressionen

• En aggressiv hund är olycklig

Freddy poängterar också att uttrycket "en aggressiv hund" är felaktigt. En hund kan utföra aggressiva beteenden och visa aggression, men när den exempelvis sover eller leker är det INTE en aggressiv hund. Aggression är situationsbundet. Dessutom var både han och Kerstin mycket tydliga med att obehag glöms inte bort! Frågan om Cesar Milans påstående om att hundar glömmer bort att de tidigare blivit illa behandlade om man börjar behandla dem korrekt besvarades av Freddy med "Men då kan han ju inte mycket om djurs beteende". Att komma ihåg obehag är nödvändigt för att överleva, för att undvika att det upprepas.

Utifrån Freddys studier och fördjupning i andras studier om hundar och vargar noteras att ledaren INTE:

• Tillrättavisar

• Belönar

• Undervisar

• Ger order

• Sätter gränser (förutom zonförsvaret som alla individer gör)

• Ställer krav

• Utfärdar restriktioner

• Tvingar någon att följa med/stanna kvar

• Styr jakten

• Vaktar

• Får maten hämtad

• Stoppar slagsmål (men de blandar sig i)

• Fixar mat till andra

Ledaren har inte heller automatiskt företräde till resurser. Den som kommer först har och försvarar äganderätten. Enligt gammalmodigt "ledarskapstänk" ska vi också till exempel ignorera hunden vid hemkomst (tex Cesar Millan skriver det i en av sina böcker, även gällande valpar, och har sagt det i flera avsnitt av The Dog Whisperer). Men när en individ kommer tillbaka till flocken är det en lång och utdragen hälsningsceremoni, inget ignorerande där! Och hunden får för all del vinna i dragkamp ibland osv.

Rangordning mellan hund och människa? Freddys svar är kort: Det finns ingen rangordning mellan hundar och människor!

Rangordning:

• En ordning i förhållande till rättigheter

• Upprätthålls med dominansbeteende och underkastelsebeteende

• Linjär, könsuppdelad, komplex hos varg och hund

Dominans/underkastelse är en demonstration av överlägsenhet/underlägsenhet i förhållande till en annan individ. Det är situationsbundet och riktat mot en annan individ. En hund kan inte vara dominant på egen hand, den kan bara uppvisa dominant beteende mot en annan individ.

Detta är INTE dominans:

• Olydnad

• Imponerandebeteende

• Självsäkerhet

• Hög markering

• Krafsande

• Bestigande

• Markering på ägare

• Hoppa upp på folk

• Dra i kopplet

• Zonförsvar

• Generell aggression

• Stå/sitta högt

• Hålla föremål i munnen

(Jämför med vad populära TV-profiler säger om hundar och vargar och vad som är dominans)

En självsäker hund är alltid självsäker, en hund som visar dominans är bara dominant i just den situationen.

Underkastelse visas genom:

Aktiv underkastelse (gå undan)

Passiv underkastelse (ryggläge)

Vända bort blicken

Alla dessa är aggressionsdämpande

Positive interrupter

Freestyle

¤Drömmer om att någon gång kunna göra något lika bra¤




Idag gick vi på en hundmötespromenad som leddes av Hundakuten. Loke är ju som bekant väldigt taggad på andra hundar sedan hunddagistiden, även om vi gjort framsteg sedan han slutade när. För ett par månader sedan, precis när han slutat på dagiset, så kunde han fullkomligen gå i taket om han såg en hund på 20 meters avstånd. Kasta sig i kopplet och skälla och stressa upp sig mer än vad som kan anses normalt. Innan hunddagiset var han förhållandevis lätt att gå med ute. Han var givetvis nyfiken på andra hundar, men det var liksom inte hela världen. Nåväl, till den här hundmötespromenaden kom det runt 13 stycken deltagare med sina hundar. Allt från en liten liten tax till några häststora leonbergers. Men hör nu och häpna: Loke var en av de hundar som skötte sig bäst! Jag var mycket förvånad. Lugn och avslappnad var han INTE, han trippade på tårna och hade svansen så högt det gick, mycket "het" som en av instruktörerna uttryckte det. Men han gjorde inte ett enda utfall under hela den timmen promenaden pågick. Och då var det ändå ett flertal hundar som muckade lite med honom, så nära som på en halvmeters avstånd. Bland annat en av leonbergarna och en schäfer. Var vid ett par tillfällen med leonbergern som Loke svarade med att börja morra lite i strupen, men så var det som om han kom på något och så tittade han på mig istället. Vi fick variera promenaden under tiden. Först gick några av oss längst fram, men sedan fick de längre bak flytta fram och vi gå längst bak osv, vilket var svårare för många av hundarna (Loke inräknad). Han blev stressad vid ett par tillfällen under promenaden, började pipa och gnälla och överslagshandla, men det var betydligt mindre än det varit vid tidigare prövningar. Jag och instruktören (som jag träffat ett par gånger innan för privat träning) hade diskuterat innan att vi kanske skulle få avbryta promenaden om han skulle bli för stressad, men nu blev det aldrig någon anledning för det. Promenaden varierades också på så vis att i en korsning delades alla upp och skulle gå mot mitten och passera varandra, för att få till hundmöten och inte bara att kunna promenera tillsammans med andra hundar utan att hälsa. På den fortsatta promenaden efter det fick vi emellanåt vända om och gå bakåt i ledet för att öva på att passera hundar. Och allt detta skötte Loke mycket bra. De andra hundarna var verkligen så nära det var möjligt att komma utan att de faktiskt kunde hälsa på varandra. Han höll riktigt bra kontakt med mig och tände inte alls till på andra hundar runtomkring som ibland började skälla, morra och kasta sig mot varandra. Det ska givetvis tilläggas att han fick mycket belöning genom allt detta (välförtjänt).


Igår var han även med mig på jobbet för första gången. Bara i två timmar, sedan hämtade sambon upp honom. Även här skötte sig Loke förvånansvärt bra och blev aldrig så otroligt stressad som han blev för ett par månader sedan i andra miljöer än hemma. Även här blev han lite orolig och pipig ibland, men på en acceptabel nivå, som det kändes. Mestadels var vi inne på mitt kontor så han fick göra sig hemmastadd. Har en likadan canvasbur där som den vi har hemma åt honom, så där fick han boa in sig. Det ska bli hans viloplats där ingen får störa honom sedan när det (förhoppningsvis) blir så att faktiskt jobbar med mig där. Vi träffade en boende ute i korridoren och hon blev alldeles till sig när hon såg honom. Hon sitter i rullstol och pratar inte så mycket, man vet inte riktigt vart hon befinner sig i sitt sinne. Men djur tycker hon om. Loke klarade inte av att fokusera så bra, men jag fick honom i alla fall att lägga hakan både i hennes knä och på hennes arm, även om det bara blev några sekunder i taget. Han satt vid sidan av hennes rullstol och lät sig ridderligt klappas på ansiktet, trots de ganska klumpiga händerna som försökte vara ömsinta. Vi var med henne i någon kvart innan Loke började bli för stressad av pressen, så jag tog in honom på kontoret igen. Det mest gripande var när hon efter en lång stund tittade upp på mig och frågade: "Tror du han tycker om oss?"
Ja, det tror jag. =)

När jag sedan skulle lämna över Loke till sambon så dök det upp en cocker spaniel på typ 7 meters avstånd som Loke fick tokfnatt på och började råskälla och kasta sig i kopplet. Därför trodde jag inte att dagens hundmötespromenad skulle funka alls. Plus att han idag fick tokfnatt på en barnvagn och skrämde slag på mamman som körde den. Han är så himla random just nu, ena stunden stjärna och andra stunden problemhunden #1, jag hänger inte med. @_@
Däremot verkade det vara mycket ansträngande för honom att jobba, trots att det bara var ett par timmar och egentligen bara en kvarts "effektivt" arbete. Han sov i princip HELA dagen efter det. =P När jag kom hem efter jobbet orkade han knappt hälsa på mig. Släpade sig i princip fram pliktskyldigast, hahaha.

Störningar och ökad tid

Jag har jobbat ett tag på att Loke ska vänta på ett releasekommando från mig innan han avbryter något jag sagt åt honom att göra. Detta fungerar ju knappast helt vattentätt, men vissa moment har han blivit betydligt bättre på och det är bland annat de som är med i det här klippet. Avbryter han innan han fått OK från mig, så blir det ingen belöning. För Loke är det svårt med dessa lugna och händelselösa moment, för han blir snabbt uttråkad - han vill ha action. Vi har naturligtvis fått öka tiden allteftersom. Att förvänta sig att ens hund ska klara av något trick eller moment i flera minuter från första början är orimligt och är som bäddat för misslyckande, vilket inte blir kul för någon part. Från början när han skulle lägga hakan i handen eller i knät så klarade han det bara ett par sekunder och jag kunde absolut inte klappa honom samtidigt eller liknande, för då blev han för störd för att hålla kvar. Ligg-kommandot är något jag också jobbat mer på på senaste tiden - jag vill att han ska ha huvudet i backen också. Från början klarade han under inga omständigheter av att jag rörde mig omkring honom samtidigt - då poppade han genast upp och skulle springa med. Nu har vi kommit mycket längre, som klippet visar. =D Nästa steg blir att flytta dessa saker utomhus och till andra miljöer och med andra människor osv osv... It just never ends. Det första lilla tricket är bara en uppföljning på hans dörröppnande, som vi ju bara precis hade börjat lära in i förra klippet. Nu gör han det ganska säkert skulle jag påstå, i alla fall här hemma.

Cesar Millan

"He teaches owners the importance of strong leadership, how to stand tall and project an assertive stance. He emphasises that there are no “quick fixes” but then he himself often supposedly cures a dog's negative behaviour in a very short space of time. He insists that owners should never get physical with their dogs then proceeds to teach the “Alpha Roll” and advises the use of choke collars, or even electronic shock collars in some episodes. Whether the hypocrisy is Cesar's or the ever increasing desire of TV companies to show people 'fast-food' types of viewing pleasure remains to be seen.

Millan does believe that dog owners should train consistently every day to prevent unwanted behaviours from returning and stresses the importance of exercise for a dog.

Such is the public's reverence of Millan's techniques that many followers apply his methods to other areas such as with problem children and in the workplace. Millan does point out that canine psychology and human psychology are not the same.

The basis of Millan's approach to dog training has not, as he would have one believe, sprung from his own natural rapport with dogs but has been well-documented in the past by canine experts such as the late John Fisher, Dr. Bruce Fogle and Ray and Lorna Coppinger. These professionals have devoted a lifetime to the study of canine behaviour, have delved into history books to trace the dog's origins and have written many accredited papers on canine psychology.

Many of these reputable people state publicly that Milan's use of the “alpha roll”, forcibly rolling a dog onto its back and pinning it down to assert authority, and his use of lead corrections and choke collars are inhumane and can have serious behavioural consequences. Though Millan is never seen to hit or physically injure any dog he is working with, the critics believe that subjecting a dog to archaic techniques is inhumane and causes fear and confusion in an already stressed dog.

Dr. Nicholas Dodman, Director of Animal Behaviour Clinic at Cummings School of Veterinary Medicine said:

“Cesar Millan's methods are based on flooding and punishment. The results, though immediate, will only be transitory. His methods are misguided, outmoded, in some cases dangerous and often inhumane. You would not want to be a dog under his sphere of influence. The sad thing is the public does not recognise the error of his ways"

Jean Donaldson, SPCA Director of Academy for Dog Trainers said:

“Practices such as physically confronting aggressive dogs and using choke collars for fearful dogs are outrageous by even the most diluted dog training standards.”

One of the most well-known and respected world wide dog behaviourists, Dr. Ian Dunbar is also critical of Cesar Millan. Dr. Ian Dunbar is a veterinarian and founder of the Association of Pet Dog Trainers. Dr. Dunbar has written six best selling books, developed the first puppy training courses and achieved many academic degrees. Dr. Dunbar has a veterinary degree, a Special Honours in Physiology and Biochemistry from the Royal Veterinary College of London University, a doctorate in animal behaviour/psychology from the Department of UC Berkeley and over a decade of research and experience in olfactory communication, social behaviour and aggression in canines.

Several instances of cruel and dangerous treatment that are promoted as acceptable training methods have been recorded by the American Humane Association.

For example, in one episode an unruly dog was held down by its neck after having been hung by a tight collar at the hands of Millan. This would have partially cut off the blood supply to the dog's brain and partially asphyxiated the animal. If a member of the public were to be seen treating their dog in such manner they would be prosecuted for animal abuse.

President of the Animal Protection Services for the Society, Bill Torgerson, DVM, MBA noted that the safety of a woman with a GSD was jeopardised in one episode by the use of an electric shock collar. The tormented dog redirected its aggression to its owner biting her arm. Television audiences never saw Millan attempt to modify the dog's behaviour by causing pain.

In fact a television producer, Floyd Suarez, sued Cesar Millan for injuries that his dog allegedly sustained whilst having behavioural training at Millan's facility." (Det kan man läsa om i den här artikeln) Blod från näsa och mun bland annat.

Utdrag ur en artikel från k9 Obedience

Avskyvärda djurplågare

Hur kan man göra så här mot ett djur? Man kan inte ha alla hästar hemma om man kan behandla en annan levande varelse på detta sätt. (Känsliga tittare varnas). En kille (en idiot) kastar en intet ont anande hund från en bro.

Länken till klippet

Jag har sett uppföljningsartiklar där det står att hunden överlevde, men bröt flera ben samt fick inre skador.

Vi har blivit kändisar

Eller, det kanske är att ta i. =P Vi har vunnit en tävling och blivit Bozita Robur-profil, samt att vi vann säck med 15 kilo hundmat, ett "Roburkit" bestående av en reflexväst till Loke, ett sjukvårdskit, en foderhink och en keps.

Intervjun



Igår praktiserade vi på ett äldreboende igen. Senast vi gjorde det var i november, så det har gått på tok för lång tid sedan sist, men Lokes skadade tass, högtider mm har kommit i vägen. Besöket igår gick ganska bra, men han stressar upp sig alldeles för lätt just nu och orkar inte koncentrera sig alls. Karro höll sig bestämd med honom, men ja, det verkar inte riktigt som att hans huvud kan processa vettigt i främmande miljöer nu, så det blir till att kliva tillbaka några steg. Håller den här "spökperioden" i sig kommer han omöjligen klara slutproven i april, men det är ju inte hela världen heller. Det var en stor nallebjörn inne i fikarummet som han tyckte var jätteläskig och morrade på och vi stötte på en boende i rullstol i korridoren, vilket han också tyckte var lite läskigt och då skällde han på rullstolen (han har aldrig brytt sig nämnvärt om rullstolar förr). Ja, det går lite fram och tillbaka när man har en unghund. Osäkerheten över konstiga saker kommer och går liksom. En annan dag är det inget som bekommer honom och han kan till och med gå förbi andra hundar utan att skälla. För att ett par dagar senare vara som förbytt igen. Herregud så random det är! Vi satsar hur som helst maximalt på passivitetsträning på nytt. Tur nog var det ingen som blev rädd av att han skällde och gnällde. Att han morrade på nallebjörnen tyckte de till och med var charmigt och hade tonvis med förståelse för att han kunde se den som farlig. "Det är ju inte lätt att vara så ung!". En dam blev själaglad av att se Loke och kom glatt fram och ville klappa, vilket hon också fick efter att vi satt Loke ned och han var tvungen att koncentrera sig på oss. Han blev dock lite för exalterad av uppmärksamheten och damen fick en rejäl puss på näsan, vilket hon tack och lov bara skrattade åt. Hon sade att han var så vacker och hans ögon så speciella. =) I ett annat fikarum var det en man i rullstol (den rullstolen tyckte inte Loke var läskig) som Loke satte sig hos och blev klappad. Gubben tyckte att Loke hade så mjuk päls. =) Loke satt så fint hos den gubben plötsligt. Det var han själv som tog initiativ till att sätta sig bredvid honom. Om han alltid kunde vara så, så skulle allt vara klappat och klart verkligen.

Hundrastgårdar i Stockholm och fikaställen där hundar är tillåtna

Här är en bra blogg för oss hundägare som bor i Stockholm:


Hon har 6 hundar - 5 chihuahuor samt en cocker spaniel och försöker hitta fikaställen i Stockholm där de tillåter hundar, samt även recensera de olika hundrastgårdar som finns. Bland annat.

Terapi/assistanshunds-färdigheter

Vi har tränat mycket inomhusgrejjer nu när Lokes tass varit skadad. =)

Lammfärspaj

Paj är något man gör ganska sällan. Konstigt nog, för det är ju så gott! Häromdagen bestämde vi oss för att prova något pajrecept. Valet föll på en lammfärspaj med rödbetor, getost och rosmarincrème. Receptet finns här och pajen var enkel att göra, men kändes väldigt festlig. Vi kommer att göra den igen någon gång när det är dags för bjudning!


Nyårsafton firades lugnt här hemma. Vi gjorde vår egen lilla trerättersmeny och drack gott rödvin. Jag var nervös hur min hund skulle reagera över alla fyrverkerier. Vi bor alldeles intill ett grönområde där de brukar skjuta ganska mycket. Men han reagerade knappt alls! Inte ens på sista kvällspromenaden.
Förrätten på nyårsafton var inspirerad av ett recept på en tomat- och avokadobruschetta med dragoncrème. (Tror det var i en tidning från ICA.) Vi hade pilgrimsmusslor på som kronan på verket, men vilka skaldjur man än föredrar skulle passa.

Varmrätten bestod främst av hästfilé! Detta underbara kött... Jag fick med mig en rejäl bit i julklapp av mamma. Så mört, bara smälter på tungan. Hästfilé slår oxfilé med hästlängder. ;) Till det gjorde vi en vitlöksstinn potatisgratäng med chèvresås. Busenkelt men jättegott. Mmmm....

Hästfilé. Kolla vilken fantastisk färg.