God jul...

i lite förskott! Tanken är att vi beger oss till de värmländska skogarna imorgon för att fira jul, så då blir det inga uppdateringar.

Molly poserar snällt (men med en nedlåtande blick) med tomteluvan på.

Loke ville INTE sitta still i kylan, (och jag förstår honom), så det fick bli vad det blev med detta kort. ;P

Söndagspromenad

Det är vidvinkelobjektivet som sitter på och ger en viss förvrängning.

Jag har dåligt samvete denna vecka. Loke har fått väldigt lite uppmärksamhet, jag har jobbat mycket och varit så slut i framför allt huvudet när jag kommit hem. Jag har inte orkat göra särskilt mycket alls med honom, annat än vad nöden krävt så att säga. Idag blev det Lokes dag. Vi åkte iväg till ett för oss okänt skogsområde och promenerade i ett par timmar. Loke fick vara lös större delen av tiden och skötte sig exemplariskt. Härligt nog stötte vi inte på någon eller något annat där ute i skogen. Han har fått en sprillans ny tuggknut och ett tuggben att roa sig med här hemma också. ;)

Loke tycker att det är sanslöst kul att få fånga snö... Husse ställer upp.

Snön ska dö!

Vi är kompisar även om du är jobbgrinig och upptagen jämt, matte.

Testar

Testar min +4 närbildlins. Lokes ögon är mycket intressanta att studera närmare, eftersom de är tvåfärgade. Det är mitt 50 mm-objektiv som använts till båda bilderna.

Lokes vänstra öga. Jag är särskilt förtjust i hur vacker hans päls blev också.

Lokes högra öga.

Och så har jag testat det nya vidvinkelobjektivet för första gången. Det ska bli kul att experimentera mer med det i bättre ljusförhållanden och jag är redan ganska förälskad i de lustiga förvrängningar det kan bli. ;) Detta objektiv kräver att man faktiskt jobbar en del själv också, för det har ingen elektrisk kontakt med min kamera. Jag rattar på själva objektivet med andra ord, både vad det gäller fokus och bländare. Autofokus blev plötsligt lyx. Som på den gamla goda tiden när jag hade en analog systemkamera. Förutom att det knappt går att se var fokus hamnar med detta, så det handlar mycket om att gå på känsla och få in en vana. Här är ett kort som jag fyrade av nu under kvällen i alla fall:

Loke ställer alltid upp på kort i brist på andra modeller. Klicka för full storlek.

Mus igen

Gnagarveckan. ;P För de som undrar så kallas färgen för colorpoint beige och musens hårlag är satin långhår (satinglansig lång päls helt enkelt). Det här kortet är taget inomhus med min kompaktkamera. Jag har inget macro-objektiv till min systemkamera och det är först nyligen jag skaffade ett närbildsfilter. Oavsett så knäcker min kompaktkamera ganska rejält i dessa lägen, då den har en närgräns på 1 cm. Är man bara lite kreativ så går det att skapa riktigt roliga miljöer att fotografera i när det handlar om en sådan liten varelse som en mus. Det behövs inte så mycket för att det ska kunna bli lyckat. =) Och det behövs heller ingen superkamera för att kunna få till ett bra kort. Man blir ju inte en bättre kock med Globals knivar, liksom. ;)

Slutartid 1/159 sekund, bländare 3.5.

Gnagare

Jag tycker att möss är urgulliga små varelser. De är busiga, påhittiga och förvånansvärt intelligenta. De är dessutom mycket tacksamma objekt att fotografera, i alla fall om man lyckas fånga dem en av de millisekunder som de är mer stilla! Den här lilla raringen hette Vanaheim och att jag placerade henne i en liten plastskål begränsade hennes möjligheter att fara omkring för mycket, samtidigt som jag kunde genomföra själva idén jag hade för fotografiet.

Klicka på bilden för större format. Slutare 1/251, bländare 4.0. För det här fotografiet användes min kompaktkamera.

Den här tjejen tränar framgångsrikt möss enligt klickermetoden!

Fotografering ute på fältet...

... och en del andra ställen.

Första frosten har börjat nypa tag.

Jag är inget fan av kyla och halka, men det glimmar fint.

Bonden har lämnat öar med högt gräs ute på fälten. Gräset vajar i vinden, men Loke sitter still och väntar på att jag ska låta honom hitta på något roligare än att posera. ;P

Bäst att testa lite olika vinklar och avstånd...

Lycka är att vara en aussie som kan springa lös på vida fält.

Och plötsligt hade solen så sakteliga börjat gå ner...

Matte lämnade av sin hund hemma och fikade med sin fästman på Fabian Flinks brödbod, som tydligen ska vara välkänt. Jag hade dock inte hört talas om det förrän nu. ;) Det blev en god grapefruktmoussebakelse med hallonmousse inuti. Den hyvlade biten av choklad formades lyckosamt nog som ett hjärta från min vinkel. ;)

Katt och hund på promenad

Molly har börjat sitt liv som utekatt (på nytt). Hon är än så länge en fegis som håller sig på gårdsplanen... Såvida inte Loke och/eller jag är ute - då verkar det som att hon kan följa med till världens ände. Till skillnad mot Loke så har Molly perfekt lydnad, hon går utan koppel men följer med hela tiden. Har jag nämnt att hon kommer på inkallning? ;) Positiv förstärkning ftw!
Hursomhelst så har jag äntligen dokumenterat en av våra promenader som Molly följde med på.

På väg över fälten. Det är stora kliv som krävs för en liten kattunge.

Loke är en snäll hund som väntar på sin kompis. Molly går för tillfället ofta med svansen uppburrad när hon är utomhus.

Jag och mina cirkusdjur. ;P Man blir så himla slapp på landet. Couldn't care less hur man ser ut, liksom. Ska älgarna och rådjuren bry sig, eller? Mjukisbrallor som numera är två nummer för stora, en uråldrig jacka med hål här och där och håret bara uppbundet så det är ur vägen för att jag är så förbaskat långhårig.

Rovdjuret kommer fram. Molly smyger på insekter i gräset.

Vi var alltså ute och promenerade i närmare en timme och Molly hängde med oss hela tiden. Efteråt sov hon dock väldigt gott och länge. ;)

Fattar ni hur fantastiskt vi bor?!

Trött kattunge vilar upp sig på favoritfilt i tvättstugan.

Hundbus i sökaren

Denna fredag var Lokes dag. Vi åkte till min sambos far för att bland annat hämta vinterdäcken, men även låta alla hundar träffas. Malla är på "semester" där för tillfället nämligen. Givetvis tog jag med mig nya kameran för att öva på att ta kort på (väldigt) rörliga objekt. Loke var helt hysterisk först och praktiskt taget okontaktbar vid åsynen av de andra lösa hundarna. Detta trams har jag tröttnat på rejält vid det här laget och ställde krav ganska skarpt. Jobba med mig! Till slut fattade han också och blev då släppt som belöning. Även senare var Lokes koncentration på mig bättre än den varit på ett tag. Flytt och heltidsjobb har liksom tagit all tid och Loke har fått komma lite i andrahand tyvärr. Väldigt sparsamt med sammansvetsande träning. Jag är ju all for mjuka metoder, men ibland kan det också löna sig att ställa lite krav och inte bara vänta ut - särskilt när det är saker han fått förklarat för sig och övat på flera gånger tidigare. Skulle kraven inte fungera alls har man uppenbarligen inte förklarat tillräckligt bra, dock.

Jag är mycket nöjd med mitt objektiv, Canon EF 50/1,8 II. Jag provade att ta kort på "svärfar" inne i huset där det var tämligen mörkt. Med en slutartid på en åttondels sekund blev det ändå sådana här ljusa kort. Utan stativ också, så jag är visst ganska stadig på handen. ;)

Han ser vanligtvis inte så himla sur ut...

Eftersom han inte kunde vara seriös, så är inte jag det heller. ;P Såhär blir man om man dricker kaffe.

Sådär ja, nästan helt avslappnad. Ett klassiskt porträttfoto.

Tillbaka till de rörliga objekten då - hundarnas lekstund medan dagen sakta mörknar:

Vallhundar som jagar varandra.

Sassie ger Loke onda ögat.

Malla satt och såg så tankfull ut, blickandes ut i intet medan de unga vallhundarna sprang runt som vildar. Jag slängde upp kameran för att försöka fånga hennes lilla meditationsstund, men det räckte ju med en sekund så kom Loke rusandes i full karriär och bilden fick en annorlunda komposition än jag hade tänkt mig.

Malla begrundar livet. Klok som en hund.

Man får den hund man förtjänar har jag hört - en helt galen sådan i mitt fall.

Full fart, här kommer jag, matte!

Gruppfoto. Från vänster till höger: Malla, Loke och Sassie. En terrier och två vallhundar.