Capsule

Jag kan inte låta bli att tycka om Capsule. Det är ett så näpet band! ^_^ Musiken är totalt harmlös och urgullig och så fort jag lyssnat på dem kan jag inte låta bli att gå omkring och nynna för mig själv hela dagen. Till och med deras videos verkar så oskyldiga, nästan barnsliga. Jag vill ha hennes söta kläder! Fast på mig skulle de bara se fel ut. =P Synd att jag inte kan japanska flytande, för jag har inte hittat texter och översättningar någonstans. Jag hänger bara med på vissa ord och förstår delar. Men inget direkt sammanhang. Det blir genast svårare att hänga med i ett språk när de sjunger.

Idol Fancy



Plastic Girl



Tokyo Smiling

Det närmar sig

Vecka 32 är det Medeltidsveckan i Visby varje år. Sedan år 2000 har jag besökt festivalen årligen. I år är inget undantag. Det är faktiskt inte många veckor kvar nu, innan det är dags att ta på sig sina medeltida kläder, äta medeltida mat och känna den där stämningen som endast infinner sig då. Det är en annan värld. Jag ser fram emot att återigen dansa loss till Cultus Ferox! Filmklippen med dem nedan har ganska bristande ljudkvalite, men jag tar med dem i alla fall. Säckpipor ska ändå alltid upplevas i verkligheten!







Andra bloggar om: medeltidsveckan, visby, cultus ferox,

Ramen Kimama

På Birger Jarlsgatan 93 ligger Ramen Kimama, en liten restaurang med en gråtande val på väggen, som man inte glömmer i första taget. Här kan man äta sig redigt mätt på ramen, vilket alla Naruto-fans lär älska per default... Glöm Eldorados fadda snabbnudlar. This is the real stuff! Portionerna är gigantiska och priserna mycket överkomliga. På bilden syns Shoyu ramen (nudlar i en soyabuljong med bland annat fläsk och ägg till) med en skål ris och gyoza till. Det är egentligen nog med mat för att mätta två personer, men med en del vilja lyckades jag få i mig allt. Och viljan är stark, för det är SÅ gott att man inte vill lämna något kvar. Allt för 145 kronor. (Jag önskar att jag visste hur jag skulle göra egen shoyu ramen hemma). För den som inte är ute efter att bli mätt upp över öronen kan man beställa enbart ramen, vilket ligger i prisklassen runt 90 kronor. Gillar du inte ramen? Misströsta icke! Det finns annat att tillgå, som de klassiska rätterna yakisoba eller yakiniku. Ramen Kimama är värt att besöka, särskilt om du gillar ramen förstås, men även för de som är ute efter en lite mer annorlunda restaurangupplevelse utan att behöva tömma kontot. Öppettiderna är det tråkigaste: de öppnar 17.00 och stänger 21.30. Annars hade det varit mitt förstahandsval att luncha på, varje dag, året runt!

Andra bloggar om: mat, ramen, restaurang, japan

Gör egen misosoppa

Och då syftar jag inte på sådan där blaskig och äcklig pulvermiso som man kan köpa lite här och var numera. Nej, ordentlig miso gjord med riktiga ingredienser smakar så mycket godare. Till och med godare än den man får ute på sushirestaurangerna oftast. =)
Följande behövs för att göra egen misosoppa (med tofu) för två personer:

• 4 dl vatten
• 2 msk misopasta
• 1 tsk dashi
• 1/4 paket tofu

Sedan tillkommer valfria ingredienser. I mitt fall har jag valt nori och purjolök, som jag anser passar bäst. Det finns färdigstrimlad sjötång att köpa, men eftersom jag hade nori-ark hemma, så kände jag att jag lika väl kunde använda det.

Att göra misosoppa är enkelt. Koka upp vattnet. Under tiden kan man hacka purjolöken och tärna tofun. Jag hade bara rester kvar av min tofu, så det blev ganska beklagansvärda bitar den här gången. =P Smaken är dock densamma. Avskyr man tofu är det inte svårare än att man struntar i att ha med det i sin miso. Se till att köpa den fastare tofun. Den andra sorten faller isär i beståndsdelar väldigt lätt... Det är bara att fråga vilken som är bäst lämpad.

När vattnet har kokat upp är det dags att tillsätta misopastan och dashin. (Man säger ofta "dashipulver", men det ser snarare ut som små korn...). Dashi är en smakförhöjare kan man säga, som när vi använder buljongtärningar. Det görs på fisk och kelp, så vegetarianer göre sig icke besvär. Färdig dashi (som jag använt) kan innehålla glutamat, om ni nu är sådana som undviker det. (Det är ju förbjudet i vissa länder, vet alla som sett Anna Skipper på TV). Misopastan är bland annat gjord på sojabönor.

När misopasta och dashi är tillsatt är det bara att låta det koka några minuter på svag värme. Strimla nori (om ni inte använder färdigstrimlad tång). Häll upp misosoppan i skålar och lägg nu i purjolök, tofu och nori. Ät och må gott! Det är klart!

Alla ingredienserna kan köpas på Japan Food & Kitchen i Stockholm. Även Japanska Torget eller Sun Ai Ocs kan vara värda ett besök.



Andra bloggar om: mat, japan, soppa, miso

Världens mat

Så här äter man i olika delar av världen.

Själv skulle jag egentligen vilja ta till mig det japanska köket mer. Det är generellt nyttig mat, antalet överviktiga i Japan är mycket färre än i resten av världen och livslängden är genomsnittligt längre.

Andra bloggar om: mat, japan, kök

Hur är det med flåset?

Jag har läst artiklar om att andas rätt tidigare och blev idag påmind om det återigen. Om man andas rätt kan man få bättre livskvalité enligt artikeln. Jag andas helt klart med bröstkorgen istället för magen, det har jag gjort så länge jag kan minnas. Det ligger nog något i att det är sämre andning, för det känns ofta som man inte får riktigt så mycket luft som man skulle önska när man andas in. Detta märks i synnerhet när man tränar. Vad ska man då göra för övningar för att lära sig andas med magen istället? Det är svårt att bryta mönster och vanor och något så basic som att andas borde vara ännu knepigare. Man tänker ju aldrig på sådant... Att bara göra några medvetna övningar om dagen känns som att det kanske inte skulle bära frukt så att säga.


En annan artikel jag läst är den här. Vaccinet mot livmodercancer som funnits sedan oktober förra året. 4500 kostar det att bli vaccinerad. 7300 får man ut från CSN. Knappast som hittat... Visserligen är vaccinet förebyggande, man bör ta det innan sexdebuten, så för mig har nog skeppet seglat oavsett kanske. =P Men jag tycker att ett vaccin som räddar liv borde vara givet att få för den som vill, inte den som har råd.

Andra bloggar om: andning, träning, sex, vaccin

Men varför?

Nu har det kommit ett efterlängtat(?) plagg. C-string, trosan som inte syns. Sätts fast som ett diadem. Aftonbladet.se upplyste mig om detta imorse när jag åt frukost. Här är artikeln.
Den ser ruggigt obekväm ut och ärligt talat - varför ska man ens bry sig. Det där är en så ytterst pytteliten bit tyg, så då kan man lika gärna skippa det helt tycker jag. Det lär garanterat vara mer bekvämt.
Andra bloggar om: c-string, trosa, mode, sex

Pythagoras Switch

Någon som känner sig manad? ;)




Andra bloggar om: video, youtube

Välorganiserade barn

Pragresan

Note: Thailändsk Cola är ok, egyptisk Cola är god, tjeckisk Cola är inget vidare.

Tillbaka från Prag. Jag har åkt tåg så det räcker för en livstid. Men det är samtidigt ett trevligt sätt att resa, för vi såg massa fint genom fönstret. Vårt rum på B&B var spartanskt möblerat - säng, en garderob, bord, två stolar och en bänk. Plus det lilla köket med kokmöjlighet. Inte för att det behövdes. Vi åt ute jämt. ;) B&B hade även väldigt bra kommunikationer. Flera spårvagnar stannade alldeles utanför dygnet runt. I Prag dominerar spårvagn framför tunnelbana. De kör som stollar, men vi överlevde. Lo är yrkesskadad, för han kollade kopplingar och hur styrningen funkade etc på vagnarna där jämfört med de han själv kör... =P Och åkkort är löjligt billigt. 280 tjeckiska kronor, vilket är ungefär 90 svenska kronor gick ett åkkort för sju dagar på där. Å andra sidan är det mesta där borta mycket billigare. Lo var ju i paradiset, eftersom ölen på många ställen inte kostade mer en 7 svenska kronor. På dyra ställen runt 20. Och alla våra väl tilltagna middagar kostade inte mycket mer än lunchpriserna i Sverige. Det är dock ingen partystad om man är cidermänniska som jag - det finns nämligen ingen cider. Så det blev en rätt så nykter vecka, tyvärr. På ölstugorna utgår de ifrån att folk vill dricka tills det är dags att stänga. Man får alltså ett nytt glas öl så fort det tidigare glaset är tomt, man behöver inte beställa in mer. Det gäller istället att säga till när man inte vill ha mer. Det mysigaste utestället var helt klart jazzklubben med live-musik nere i källarvalv. Vi vandrade och vandrade. Så mycket att se. Så många vackra byggnader och platser. Ändå har vi bara besökt en liten del av Prag. Gamla staden var där vi höll till mest. Nya staden hade inte så mycket att erbjuda som vi fann denna gång, det är ganska modernt och likt Sverige. Vi var inne på H&M.
Lillsidan var mycket trevlig. Där höll vi till andra dagen i en högt liggande park. Bort från stans oväsen. En liten isolerad oas fanns där med snirkliga bänkar och färggranna blommor. Massa motiv att fota med andra ord. Lo sprang i vattenspridarna för att svalka sig i värmen. I den parken finns även ett högt torn som man kan gå upp i. Jo, gå. 200 trappsteg eller något. Jag bangade, men Lo gick upp. Utsikten når ända till Tyskland. På Lillsidan fanns även en fantastisk gotisk kyrka. Väldigt intimiderande och vacker. Jag kan ändå inte sluta förvånas över vad dåliga de var på engelska. När det är en sådan enormt populär stad för turister att besöka. Sista restaurangen vi besökte var en så kallad medeltidsrestaurang (men väldigt fejk o plastig jämfört med tex Clematis) som har en mycket informativ hemsida med hela menyn på engelska. På själva restaurangen däremot har de bara en meny på tjeckiska och jag blev faktiskt lite provocerad när de gav oss den menyn trots att de visste att vi var turister. Maten vi till slut lyckades komma fram till var ju visserligen god och skulle kunnat mätta fyra personer, men jag hade nog velat ha något annat om jag kunnat läsa menyn och fundera över de olika rätterna. Jag minns att jag fann flera saker intressant på deras hemsida, men den hade jag ju inte i huvudet. De enda gånger det egentligen uppstått irritation mellan mig och Lo är faktiskt i samband med mat och vad vi ska äta. Han äter nämligen vad som helst, medan jag inte gör det och jag kan bli väldigt bestämd med vad jag är sugen på och då är det inte helt lätt att få in mig på ett annat spår. Men jag älskar dock tjeckisk mat. =D Det kom jag fram till den kvällen då vi åt på ett ställe i en källarlokal som var täckt med serietecknade snuskigheter gjorda för att förolämpa eller göra en lite generad. Väldigt speciellt, men de hade i alla fall klassiskt tjeckiskt kök där. Efter den kvällen blev det tjeckisk mat flera gånger till. ;) Brödknödel, surkål, det vitlöks- och rosmarinspäckade fläsket, mmmmm. Fruktknödel (dessert) är inte fy skam det heller! Min mage klagade ganska mycket i mitten på veckan dock, ovan vid att bli packad med massa potatis och kött och gräddig tjeckisk sås typ. Grönsaker på tallriken var sällsynt, oftast bara nåt litet salladsblad. Då fick man tillsätta lite katrinplommon. Jordgubbar var faktiskt ungefär lika dyrt i Tjeckien som i Sverige.
Kampaön var trevligaste stället att promenera. Det kommer jag nog sakna mest. Behöver ett sådant ställe att promenera på här. Inte helt otippat (om man kollar på fotografiet) kallas Kampaön för "Prags Venedig". Det kändes som en helt annan plats.
Vi gick även på tortyrmuséet. Det var riktigt ruggigt. Så otroligt grymma uppfinningar man använt genom tiderna. Som det som helt enkelt var en gigantisk tagg man spetsade folk på. Genom rumpan och upp genom munnen. Eller stolen där folk bands fast och huvudet låstes, så att de sedan kunde skruva en gigantisk skruv in i bakhuvudet. Eller rättare sagt i nacken, så skruven till slut gick genom munnen. De flesta sakerna hade dödlig utgång, men vissa räknades som ”milda” och eventuella bekännelser för brott sades då vara ”spontana”, trots att människor kanske blev vanställda för livet. Å andra sidan brukade de ändå dömas till döden för det brott de bekände att de gjort. (Som häxeri till exempel). Så hur de än hade gjort hade de förmodligen dött.
Favoritstället som vi besökte flera gånger under veckan för att äta frukost eller fika var Bohemia Bagel. Personalen är ung och bra på engelska, utbudet härligt med en röd tråd i form av bagels. De har bland den godaste varma chokladen jag någonsin druckit. Mörk choklad hyvlades i och fick smälta med den varma drycken. Deras latte var tjusigt upphälld i skikt och man drog sig för att röra om med skeden och förstöra drinken.
Sista måltiden avnjöts på U Sadlu. Det är det medeltidsinspirerade stället som omnämnts ovan. Som sagt inte särskilt imponerande om man sett riktiga svenska medeltidsrestauranger i Sverige, som till exempel Clematis i Visby eller Sjätte Tunnan i Stockholm. De som arbetade där hade inte ens någon slags tidsenlig klädsel, utan gick runt i vanlig bartröja som det stod något ölmärke på. Personalen var inte särskilt trevlig heller, men maten var däremot mycket välsmakande och portionerna gigantiska. Middagen för två, som vi beställde, hade gott och väl mättat fyra personer. Olika sorters knödel, nötkött i form av revbenspjäll, hare, griskött, något som liknade rösti, surkål, rödkål, vitlöksblandad spenat, ja jag vet inte allt som trängdes på det stora fatet. När vi hade tryckt i oss såpass att vi var närapå illamående fanns det ändå massor kvar på tallriken. Hade resten av stället varit lika bra som maten, så hade U Sadlu varit ett kanonställe. Nu blev det bara ett halvbra avslut på en vecka fylld av nya intryck och smakupplevelser.

Prag nästa!
Andra bloggar om: bagel, choklad, mat, öl, knödel, clematis, prag, sjätte tunnan, tortyr

Pragfärd

Bara några dagar kvar innan det bär av till Prag. Jag har mitt pass och allt är nu bokat. Istället för att bo på vandrarhem, som var tanken från början, lyckades jag få tag på en egen lägenhet åt oss. Den ligger i princip lika centralt och kostade bara några hundra extra. =) Skönt att slippa dela toa, kök och dusch med massa andra människor. Tjeckienexperten, som förmedlade lägenheten, känns dessutom väldigt seriösa. De håller tät kontakt och har skickat extra godis i form av papper med rekommenderade ställen att besöka, restauranger som är billiga etc. Plus att vi fick en karta på köpet hem i brevlådan. Där de märkt ut vart vår lägenhet är och allt. =) En vecka kommer inte vara på långa vägar tillräckligt för att hinna se allt det jag kommit fram till att man måste se där borta, men men.

Lek med stämplar

Gjorde en enkel liten kärleksförklaring till pojken idag, utan alltför många krusiduller. Det gav mig en ursäkt att testa stämpeln jag nyss införskaffat från Magnolia. Testade att embossa, vilket jag inte lockats till att göra förut, men det gjorde kortet lite mer spännande faktiskt. Färglagt med Distresser. Dubbelklistrande häftkuddar under för att göra motivet lite upphöjt från bakgrunden och sist klippte jag ut ett ord från ett papper och gjorde en liten hängande skylt av det. Inkat med fluid chalks. Färgerna blev ljusare på fotografiet än i verkligheten. Man kanske skulle börja ta upp beställningar på sådant här? ;)

Scrappat

Jag har scrapbooking som en liten hobby när inspirationen faller på. (Vilket den tyvärr inte gör så ofta, för jag bara stressar med att plugga socionomrelaterade kurser hela tiden). Men ibland så. För ett tag sedan gjorde jag det här fotoalbumet lite roligare än det var innan med sin bruna kartongframsida. Lite olika papper och småsaker som betyder något visst för personerna ifråga. Rosetten är till exempel en del av det lilla sidenbandet som förseglade menyn på kvällen de var på bal. Det gröna och guldiga pappret var helvitt från början, vilket inte var alls vad jag ville, men det upphöjda mönstret var däremot exakt vad jag ville ha. Så jag har färglagt det för hand. Blev mer levande också just för att det inte blir alldeles heltäckande när man gör själv. =)

Stockholm 59° North Jacob

Ikväll var jag och såg Stockholm 59° North Jacob på Dansens Hus. Jag hade ganska stora förväntningar på den, men blev grymt besviken. Visst, dansarna var jätteduktiga och det var några sekvenser som var väldigt känslosamma och fina med närhet och omfamningar. Merparten var dock sådan att hade det blivit en paus för att sträcka på benen så hade jag nog gått därifrån. En mäktig kör skulle ha lyft dansarna med sina stämmor, men koreografen Caprioli kom tydligen fram till sista veckan innan premiär att hon inte kunde hantera det, så hon skar bort fyra av sex nummer för kören. Så de sjöng bara inledningsvis och avslutningsvis. Mycket synd, för så fort de hördes blev allting genast så mycket bättre.
Skönt att det är över.



Bilden kommer från Stockholm 59° North

Blogstafettsbidraget: Istället för rock n’ roll - polka.

Ämnet jag fått i denna omgång av Blogstafetten kommer från Enligt Min Humla och uttrycks som följer: Det finns en del böcker och filmer som bygger på “om inte”-temat, till exempel “om inte Hitler förlorat”. Nu tänkte jag inte vara fullt så allvarlig, men det sägs faktiskt att strax innan rock n’ roll slog igenom så förutspådde ett stort skivbolag att polka (!) var nästa stora grej. Jag hävdar att musik är den största enskilda influensen i vår tids populärkultur. Musiken påverkar mode, livsstil, film, allt. Lek nu med tanken att det där skivbolaget hade fått rätt…

Ämnet alltså: Istället för rock n’ roll - polka.

Tanken på att polka skulle förutspåtts slå igenom är svindlande. Min kompis brukar säga att saker är "rock n' roll" när det är coolt eller liknande. Kan man tänka sig att rock n' roll skulle ha den status polkan har idag då om det istället var polka som var den stora grejjen? Min kompis skulle gå omkring och säga "polka, polka", istället för "det är rock n' roll"...
Och drömmarna i ungdomen skulle ju också se helt annorlunda ut. Nästan alla har någon gång haft tanken på att starta ett band, blir rockartist och ha fans över hela världen. Istället för elgitarrer och trumset högst upp på önskelistan skulle man då istället drömma om sin egen fina kontrabas, eller egna välljudande dragspel... Helt galet rentav. Danserna på fester och klubbar skulle ju också ske på annat vis troligen. Istället för ett till synes planlöst studsande, röjande och kastande hit och dit, skulle koncentrationen ligga på pardans och tvåtakt. =P Alla stora uteställen skulle spruta ut polka i högtalarna och ställen med rock n' roll-inriktning skulle ha samma aningen undanskymda uppmärksamhet som industrimusik idag. Alla föräldrar som förfärades över den hädiska rock n' roll:en när den kom hade kunnat dra en lättnadens suck och luta sig tillbaka. På toplistan skulle diverse tjeckiska gatuartister trona istället för dagens alla amerikanska band. Skulle hela världen sett annorlunda ut? Jag var inte påtänkt när rock n' roll kom, så jag har svårt att veta exakt hur mycket den förändrade, eftersom jag växte upp i den snarare. Om alla lyssnade på polka istället, skulle vi vara mer folkliga och gemytliga? Skulle festerna vara mer som 1700-talets sammankomster där alla står mittemot varandra och stråkarna åker fram? Det verkar så främmande att något skulle kunna påverka så, men jag antar att det är en teoretisk möjlighet att så hade kunnat vara fallet. Tack och lov lär jag dock aldrig få veta. ;) Men jag ska se till att lyssna extra noga när jag vandrar omkring på gatorna i Prag nu i maj och försöka omfamna polkan.

Så mycket längre räcker nog inte tankarna, tyvärr. Jag är inte särskilt insatt i polka eller någon mer folklig musik, så det märks att kunskaperna tryter och det är svårt att sätta sig in i det ordentligt. Men detta var i alla fall mitt bidrag.
Nästa bloggare på listan är andra sidan och ämnet är följande:


Tänk dig att du dött i detta nu, hur gammal eller ung du nu än är. Du har kommit till en plats mellan livet och "himlen". Där får du veta att du har en vecka på dig att tänka igenom det liv du levt. Under denna veckan ska du komma underfund med vilket minne du vill ha med dig in i Evigheten. Det blir den sista önskan du får uppfylld.

Vilket minne skulle du vilja ta med dig in i Evigheten?

Ångestversionen

Café Muren

Mitt absoluta favorittillhåll i hela Stockholm är café Muren, som ligger på Västerlånggatan i Gamla stan. Caféet har bara funnits några år, men känns som det alltid varit där och lockat en till sin famn med sin hemtrevliga atmosfär.

Den L-formade disken med exempelvis hallonpaj, cheesecake, kladdkaka och stora muffins är det första som möter en när man kliver in på det terrakottaröda klinkergolvet på Muren, som har samma ägare som restaurangen Terrassen och baren Torget. Belgiska våfflor försöker hitta sin plats i tillvaron och en väldoftande blomma i en glasvas välkomnar anländande gäster. Bredvid dem står dricksglas och vattenkannor och ovanför allt löper en hylla med olika typer av sylt och honung och annat att söta med. Bakom disken finns en bakugn, mikrovågsugn, diskho och en espressomaskin som gurglar bakom kassan emellanåt. Köksluckorna ovanför är enkla, ljust målade träluckor och det ser nästan ut som de skulle kunna höra hemma i gemene mans kök. Skåpen och kylarna under diskhon och arbetsbänkarna är dock i sterilt stål och tycks genast mer industriaktigt. Ovanför disken, i takhöjd, har det satts upp tavlor i plast (eller glas?) där det står klart och tydligt i svart text vad som finns att äta och dricka: potatis med skaldjursröra på Murens vis, vegetarisk gryta, olika sallader etc. De belgiska våfflorna har fått en alldeles egen tavla och erbjuds med sylt och grädde. Till höger om disken finns en plats avsedd för kaffe och tevatten. Ovanför de kannorna, som står på värmeplattor, är koppar uppstaplade och några glas är fyllda med skedar i olika längder. Det finns i sin tur en hylla ovanför denna och här finns olika tésorter som blåbärsté och Gamla stans té att välja på och det kittlar i näsan när de olika väldofterna blandas. De delar kamratligt sin hylla med socker och kanel. Bakom denna kaffe- och téhörna finns gästtoaletten.

Resten av lokalen är avsedd för gästerna. Där kassan slutar övergår golvet i mörk tarkett, som troligtvis var ljusare från början. Det finns gott om bord, som även de är av trä och förhållandevis små, men folk kan utan någon större ansträngning sitta fyra stycken runt ett bord. På samtliga bord tronar ett levande ljus, som bidrar till att hölja hela lokalen i ett dunkelt honungsgult ljus, trots diverse spotlights i taket. Stolarna har en mjuk sits och längs några av väggarna löper långa bänkar, som får agera soffplatser, då även de har samma mjuka sits som stolarna och har fått ännu högre mysfaktor genom att ha smyckats ut med ett flertal prydnadskuddar. Lugn musik av någon kvinnlig artist bidrar till den smått romantiska stämningen och smyger ut ur de små högtalarna, som sitter uppe i taket. I mitten av lokalen böjer sig ett valv tvärs över och precis under det finns en låg tröskel som hjälper till att dela av. (Om somrarna stängs denna del av för gästerna och istället förvandlas utrymmet till en glassbar). Golvet här övergår till grova plankor och längst in i lokalen härifrån sett finns den omtalade muren, som är en del av den gamla stadsmuren från 1200-talet. Muren känns fuktigt kall, som i en grotta, men jag kan inte göra annat än känna viss respekt. Det är platserna närmast muren som verkar vara mest attraktiva för människorna som fikar här. På en av väggarna fångas blicken av den storblommiga tapeten men resten av väggarna i caféet är i tegel.
Fönstren som vetter ut mot Västerlånggatan är stora och väldigt tacksamma att öppna om framförallt somrarna. I ett av fönstren, som är i ett av hörnen i caféet, har det byggts en liten plattform där en människa lätt kan ligga raklång. Detta är den mysigaste delen av caféet och den man alltid hoppas ska vara ledig när man kommer dit. Man får kasta av sig skorna och krypa upp på den mjukvadderade upphöjningen och gosa in sig bland alla kuddar i olika storlekar. Två träkuber står utplacerade på plattformen och fungerar som små bord för vad man nu än må ha köpt. När ekonomin väl tillåter att jag går hit, så blir jag lätt kvar i flera timmar, även om jag är ensam. Det är en plats att bara ”vara”. Tyvärr är det just inte så billigt. 38 brinnande spänn för en bit hallonpaj, som visserligen är jättegod och 30 kronor för en kopp varm choklad. Dock ska tilläggas att Café Muren inte är direkt dyrare än andra ställen i Gamla Stan.

Värt ett besök?

Inget för klena

Att vara häst i Cernavoda

Blodtrycksfall

Igår fick jag vad som förhoppningsvis är min sista kortisonspruta i ryggraden. Lo var gullig och skjutsade mig till Uppsala medan han själv utträttade några ärenden och jag träffade S en stund över fikaprat och en liten tur på stan innan det var dags att gå till doktorn. Var skönt att han satt med i väntrummet där ändå, även om jag byggde upp ångest oavsett. Särskilt som specialist Thomas blev lite försenad, så jag fick vänta längre.

Den här sprutan var annorlunda mot de tidigare nervrotsblockaderna. Jag har nämligen full funktion i benet igen visade det sig när vi gjorde några övningar. Med andra ord har sprutorna fungerat på nervrotsinflammationen. Den här sprutan sattes dock längre ned, nästan i svanskotan, och är någon form av epidural och ”kortisonsprutornas Rolls Royce” som specialisten själv utryckte det... Specialist Thomas menade att nu trycker det istället på på någon säck inne i kotan och pekade i en bok. ”Innan stack vi här” ¤peka på nervroten vid sidan om den där säcken¤ ”och nu ska vi sticka in här” ¤peka på säcken¤ Längre in i min ryggrad således... Den lilla bedövning man får innan tar ju inte bort smärtan, utan gör det snarare uthärdligt antar jag. Sprutorna i nervroten innan har gjort ont och gått ner ända i benet och man har fått konstiga, okontrollerade ryck i det. Det har också varit meningen att det ska kännas ända ned i benet. Den här sprutan däremot gick uppåt i ryggraden. Det var snarare ruggigt obehagligt än riktigt smärtsamt. Den tog uppemot sju minuter, för det går bara att injicera någon milliliter i taget, sedan måste man vänta en stund innan det går att fortsätta. Det som gjorde det så obehagligt (och även lite smärtsamt) var att det kändes som att den där lilla millilitern i taget tryckte på något alldeles fruktansvärt inifrån, så det kändes som min ryggrad expanderade till bristningsgränsen så att säga. Som en ballong som fylls med vatten och till slut inte kan ta mer och då exploderar den.
Jag exploderade dock inte.
Efteråt sade han åt mig att jag skulle ta det lugnt nu, för den här sprutan kan ge blodtrycksfall, i synnerhet för tjejer. Mhm? Och så får jag inte träna på ett bra tag. Jag kan köra bänkpress om jag vill typ, men inget som kan resultera i att man rycker eller knycker med ryggen. Mina kickbox-pass går bort med andra ord. ¤sura¤
S följde mig ut och så skulle Lo möta upp strax utanför Totalhälsan med bilen. Jag hann dock inte ens ut ur hissen innan hela världen slog en kullerbytta och jag höll på att svimma. Fasen vilken obehaglig känsla... Allt blod bara slog ned i fötterna. Fick sitta hukad i hissen en bra stund och titta på golvet som rörde sig. Då blev jag illamående dessutom. S försökte få upp mig så jag åtminstone kom ut i friska luften, men det tog en stund innan jag kunde ställa mig upp och vackla ut. Hann inte ens till bänken utanför innan allt började snurra igen. Tur att jag hade S att hänga fast i. Man får ju nästan dödsångest. Så himla okontrollerat. Ja, jag blev livrädd faktiskt. Jag är glad att jag tackade ja till Los erbjudande att bli skjutsad fram och tillbaka, för jag hade ju aldrig klarat av att ta mig till tågstationen och hem till Stockholm. Jag var smått borta under bilfärden hem. Emellanåt högg det till i ryggen så det strålade ut i hela kroppen och man kände att man fortfarande lever. Allt utom min rumpa vill säga, för den var helt bortdomnad av bedövningen. Har bara vaga minnesbilder av att Lo klappade min hand lite oroligt emellanåt och att jag ibland hade väldigt roligt åt min sovande rumpa. Däremot är det tydligt att vi stannade så att Lo kunde gå och handla Cola åt mig. ¤nicka bestämt¤ Choklad köpte han också. Bra där. Han har koll. ¤mumsa choklad¤
Lo hade spelning igår kväll och hade jättebråttom iväg när han väl kört hem mig, stackaren. Själv satt eller låg jag ned i sängen resten av dagen och kände mig rätt ynklig och ömklig och beklagansvärd. Såg på TV och nålband. Inget pluggande gjort. Det kanske anses OK att inte plugga en sådan dag, att man är ursäktad liksom, men jag ligger ju efter i kurslitteraturen... Lo dök sedan upp runt halv två på natten, efter spelning och öl, för att kolla att jag fortfarande levde. Kände mig så pysslig så i mina stora tofflor och nålbindningen i knät. Bara den knarrande gungstolen som fattades.
Idag mår jag bättre, men det hugger fortfarande till i ryggen emellanåt. Sov lääänge. Lyckades till och med somna om efter att Lo väckte mig och talade om att han skulle gå imorse. Jag verkligen, verkligen hoppas att jag blir återställd nu och kan få ett normalt liv igen. Utan fler sprutor och kunna ta vilket jobb som helst etc utan risk för att behöva halta hem i smärtor efter en dags arbete.

Följa sina drömmar

En fin och tänkvärd liten film. Kanske är det värt att följa sina drömmar, vad priset än må vara?