Älska att hata Blondinbella - vi lever på 1700-talet

Jag är glad att jag inte är en kändis på något sätt. Få har väl lyckats undgå all rabalder som florerat kring Blondinbella senaste tiden. Jag följer inte hennes blogg, men det går inte att undvika att veta att hon finns. Var ändå tvungen att gå in och kolla några av de senaste posterna. Jag tappar fullkomligen hakan när jag ser hur elaka människor kan vara. Blondinbella talar om sitt övergrepp i bloggen och kommentarerna haglar. Vissa är fina, snälla och stöttande, men OHH så otroligt många som är rena personangrepp. Förlegade tankesätt kommer upp till ytan: du får skylla dig själv, man måste ju anpassa sig, sänder man ut sådana signaler så... Dessutom ett bagatelliserande av övergreppet. Att bli fasthållen och få fingrar uppkörda i muttan så det börjar blöda, det är väl inget, finns folk som råkat ut för mycket värre saker osv. Som grädde på moset ett flertal som yttrar sig och menar att hon bara hittat på allt i PR-syfte.
Enligt Blondinbellas egen utsago skrattade vittnena på plats åt henne i Italien och polisen ska ha varit totalt oförstående. Flera här i Sverige har då yttrat sig med kommentarer som "jamen i Italien, där är de riktigt sexistiska", "I Italien har de en hemsk kvinnosyn"... Men är Sverige så himlans mycket bättre då? Jag tvivlar sannerligen när jag läser kommentarerna på Blondinbellas blogg.
Jag blir rädd när jag ser hur människor beter sig. Ännu på 2000-talet har en kvinna inte en självklar rätt till sin kropp i alla lägen. Det är fortfarande så himla djupt rotat att mannen i vissa lägen ska ha någon slags överordnad rätt att ta för sig, som om han inte kan hjälpa sig själv på något vis. Jag köper inte snacket om biologi, testosteron, män har ett BEHOV osv - detta är bara struntprat för att befria sig från ansvar så man kan skuldbelägga kvinnan istället. Det handlar om tankesätt. Jag minns fortfarande hur det på mellanstadiet pratades om hur svårt det var för killarna nu sådär i puberteten och man skulle inte ta illa vid sig om de nöp en i brösten eller klämde en på rumpan. Jag hörde aldrig någon lärare som sade till killarna att det inte är ok att göra så.
Vad sänder det ut för signaler till andra som blivit utsatta för övergrepp, våldtäkter etc när folk skriver sådana hemska saker på Blondinbellas blogg? Det krävs mycket till för att få någon att våga anmäla och jag ser knappast att den som blivit utsatt för en våldtäkt får mer mod i sig när man läser saker som att man får skylla sig själv. Skammen och skulden och ångesten, rädslan att inte bli trodd eller skuldbeläggas. "Ursäkta men, jag förstår inte varför du blir helt upprörd. Det var liksom två fingrar inblandade. Haha, herregud det e inget att gräva ner sig för. Tss.", "Om man bjuder ut sig sådär så får man fan skylla sig själv om man blir överfallen". (utdrag bland kommentarer på Blondinbellas blogg) Allt besannas för dessa utsatta. Detta är ett problem...

Om det var din dotter, eller din flickvän, eller bästa vän, skulle du fortfarande håna på detta respektlösa vis?


Lagen

Brottsbalkens andra avdelning, 6 kapitlet.

1 § Den som genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara tvingar någon annan till samlag eller till annat sexuellt umgänge, om gärningen med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag, döms för våldtäkt till fängelse, lägst två och högst sex år. Med våld jämställs att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i övrigt att anse som mindre allvarligt, döms till fängelse i högst fyra år. Är brottet grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse, lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet var livsfarligt eller om den som har begått gärningen tillfogat allvarlig skada eller allvarlig sjukdom eller, med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars, visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (1998:393).

2 § Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom olaga tvång förmår någon till sexuellt umgänge, döms för sexuellt tvång till fängelse i högst två år. Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet eller om brottet annars är att anse som grovt, döms för grovt sexuellt tvång till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (1992:147).

3 § Den som förmår någon annan till sexuellt umgänge genom att allvarligt missbruka hans eller hennes beroendeställning döms för sexuellt utnyttjande till fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som har sexuellt umgänge med någon annan genom att otillbörligt utnyttja att denna person befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd eller lider av en psykisk störning. Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet eller om brottet annars är att anse som grovt, döms för grovt sexuellt utnyttjande till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Lag (1998:393).

Med samlag menar man både vaginala, orala och anala samlag, men även att föra in föremål eller fingrar vaginalt eller analt på en annan person räknas. Andra handlingar kan också räknas in - handlingen ska då ha haft en tydlig sexuell prägel samt vara menad att tydligt kränka offrets sexuella integritet.


Det var i mitten på 1700-talet som det blev vanligare och vanligare att man började skuldbelägga kvinnan då det skett en våldtäkt. Innan, på 1600-talet, var det mannens ansvar, vilket delvis berodde på just det att kvinnor var så starkt underställda män och liksom inte troddes ha någon direkt egen vilja. Det handlade om att värna friden i samhället och då gick det inte för sig att män, "de högtstående", tog för sig av någon annans kvinna på något vis, utan män förväntades tygla sina lustar. Därför låg också fokus på mannen under rättegångarna. Man antog att kvinnan var ärbar och inte kunde tänka sig ha sex med någon annan än sin make. Men i mitten på 1700-talet hände något, då våldtäkt började ses som ett sexbrott istället för vålds/fridsbrott - kvinnan blev subjektet. Innan var hon objektet som blev förledd eller övertalad till sex. Från mitten av 1700-talet började alltså misstänksamheten öka kring kvinnan. Kvinnan var den som med sitt beteende lockat mannen. Då var det plötsligt enkelt att finna förmildrande omständigheter för männen. Deras lustar var något naturligt och svårtyglat. Oftare lyssnade man nu på männens argument om att kvinnan varit lösaktig eller inte gjort motstånd. Det krävdes omfattande bevis om mannen skulle bli fälld, i synnerhet om han var av högre klass.

1762 blev en 18-årig piga våldtagen. Hon gick till häradsrätten i Ulleråker och anklagade fyra drängar för våldtäkten. Hon hade varit på krogen med en väninna och de fyra drängarna hade supit ned henne och på vägen hem hade de våldtagit henne. Pigan fick såpass allvarliga skador att hon blev sängliggande och det fanns flera vittnen som sade att drängarna hade haft sex med pigan, hållit fast henne och tryckt in något i hennes mun, så hon inte skulle kunna skrika. Männen friades. Pigans levnadssätt hade lockat männen till det, hette det. Lagen om våldtäkt var till för att skydda de kyska. Både pigan och drängarna dömdes istället för utomäktenskapligt sexuellt umgänge.
Och ja, där befinner vi väl oss fortfarande??
Den 14-åriga flickan i Rissnemålet, som hade varit på fest med en väninna och utnyttjades sexuellt av ett flertal pojkar i ett parkeringsgarage. Pojkarna dömdes bara för grovt sexuellt utnyttjande, för tjejen hade ju själv försatt sig i vanmakt genom att supa ned sig. Detta var år 2000.


bra
Andra bloggar om: blondinbella, våldtäkt, sexuellt utnyttjande, sex, brott

Flummiga Capsule

Music Controller

Genomläsning

Satt idag och läste igenom hemtentan som var uppgiften i kursen psykosocialt arbete. I början av terminen hade jag storslagna planer på att börja skriva redan första veckan, läsa litteraturen löpande och därefter fylla på etc. Troligt att jag gjorde det. Dagarna innan sista inlämningsdag satt jag och skrev förstås, som alltid. Tur nog hade jag två ganska bra "fall" att skriva om och ett som egentligen var hur torftigt som helst, men det blev text i slutändan märkligt nog. Det kändes ok att lämna in den vid terminsslut, men jag var osäker på om jag gjort det bra/rätt. Ett par veckor senare damp den ned i brevlådan, nedklottrad med kommentarer skrivna i luddig blyerts och som jag ännu inte lyckats tyda till fullo... Vad jag kunde uttröna säkert var i alla fall att läraren var mycket nöjd, särskilt med ett av "fallen" där hon tyckte min analys var så fin och känslig. Här och där kunde jag läsa "bra uttryckt!", "bra analys!", "strukturerat och välskrivet"... Jag blev förvånad. SÅ bra var inte hemtentan. Men jo, tydligen.

Så nu sitter jag här och läser igenom den igen. Tja, den är väl ganska bra. Huvudsaken är ju att den blev godkänd. Alltid skönt att slippa restuppgifter.

Quiz-dags

What Be Your Nerd Type? Your Result: Literature Nerd Does sitting by a nice cozy fire, with a cup of hot tea/chocolate, and a book you can read for hours even when your eyes grow red and dry and you look sort of scary sitting there with your insomniac appearance? Then you fit this category perfectly! You love the power of the written word and it’s eloquence; and you may like to read/write poetry or novels. You contribute to the smart people of today’s society, however you can probably be overly-critical of works. It’s okay. I understand.
Artistic Nerd
Anime Nerd
Gamer/Computer Nerd
Drama Nerd
Science/Math Nerd
Musician
Social Nerd
What Be Your Nerd Type? Quizzes for MySpace

Sommaren tickar iväg

Jag hade mitt första nybesök häromdagen. Egentligen hör det inte till mina arbetsuppgifter, men vid behov så får jag gå in och göra det mesta helt enkelt. I det här fallet kunde det inte vänta på att ordinarie socialsekreterare kom tillbaka från sin semester. Allt som allt är jag ganska nöjd med hur besöket gick. Nybesök är ganska uppstyltade och enkla på det sättet - man har en grundutredningsmall som ska fyllas i, så man bara utgår från den när man ställer frågor. Det är däremot inget givet att mötet mellan två människor går bra och problemfritt. Nu var jag ju nervös och så förstås, så efter mötet insåg jag att jag glömt fråga en del saker som kunde varit bra att ta reda på. Så är det, man blir lite för självcentrerad som nybörjare och sitter och funderar mer på vad man själv ska säga härnäst, om man sitter konstigt, har något i ansiktet osv, istället för att bara ta in det klienten säger och utveckla därifrån. Ändå var jag glad över att jag inte var mer självcentrerad än jag var! På något underligt vis så är jag mer avslappnad nu när jag jobbar som socialsekreterare på riktigt än när jag hade praktiken i våras. Förstår inte varför, men det bara är så.
Däremot ogillar jag mer och mer hur byråkratiskt allting är inom socialtjänsten. Det är svårt att hitta någon ren glädje i att försöka hjälpa människor som har det svårt när allt måste prövas och prövas. Samtidigt som jag förstår varför alla regler finns där. Att ha jobbat denna sommar med försörjningsstöd ser jag som en otroligt bra erfarenhet. This is as bad as it gets, typ. Vissa människor jag får prata med är elaka och otacksamma. Man förstår att de är frustrerade, ledsna osv, samtidigt som man själv inte kan låta bli att känna sig lite orättvist behandlad - jag kan ju inte göra mer än jag gör, jag måste följa reglerna. Det är inte godtyckligt man betalar ut försörjningsstöd, vilket vissa verkar inbilla sig. Som om jag bara bestämmer att den ska få och den ska inte få, för jag gillar den personen bättre eller något i den stilen. "Hade jag varit kvinna hade jag fått pengar direkt. Ni diskriminerar män! Vadå lämna in ansökan?? Jag behöver pengar nu, din ¤¤¤¤".
Eh, nej...
Men jag får också samtal från riktigt trevliga människor. Som uppskattar och respekterar det arbete man lägger ned och förstår att det handlar om så mycket mer än bara vad socialsekreteraren tycker, att allt är så politiskt styrt. Efter sådana samtal blir jag glad och känner att det är värt att fortsätta, medan de elaka gör att jag känner mig hjälplös, meningslös och att det är lika bra att lägga ned allting och bli golvläggare istället. Jag förstår helt klart varför nästan ingen stannar kvar inom socialtjänsten, försörjningsstöd framförallt, mer än några år, innan de söker sig till andra jobb.


Andra bloggar om: socialtjänst, socialsekreterare, försörjningsstöd, politik

Myndighetsutövning

Sommarjobbet som socialsekreterare har börjat. Hela två veckor har jag överlevt. Jag är förtjust i min arbetsplats, läget är super, lokalerna är fräscha för att vara socialkontor och kollegorna har hittills varit vänliga och hjälpt mig med mina många frågor. Det är så mycket att hålla reda på och så himla byråkratiskt. Man är väldigt rädd att göra fel, även om det förmodligen inte skulle vara någon katastrof egentligen. Rädslan ligger nog mest i att jag inte vill bli sedd som en dålig medarbetare som inte är värd att anställa igen. Det jag avskyr mest är telefonsamtalen. Både att ringa och bli uppringd. Tack och lov har de flesta än så länge varit mycket överseende när man klargör att man är vikarie och därför inte är insatt i klienterna och inte heller har svar på alla frågor. Jag var lite förvånad när jag började jobbet och det uppdagades att jag faktiskt skulle jobba som socialsekreterare. De flesta brukar börja som bidragshandläggare, alltså sköta utbetalningarna och den mer rent ekonomiska delen, för där får man en bra grund som nybörjare. Men icke, jag är faktiskt socialsekreterare och den som bidragshandläggarna istället vänder sig till när de behöver veta hur de ska behandla en klient som exempelvis inte följt planeringen. Det är MITT jobb att ta ställning då. Shit, detta ansvar hade jag inte väntat mig, det känns himla stort! Tur nog är jag ju som sagt bara vikarie, så ofta kan vi helt enkelt avvakta tills ordinarie kommer tillbaka. Nästa vecka är det tre stycken jag ska vikariera för. Det blir nog tungt... Och det kommer bli fler ändå! Herregud. För ovanlighetens skull ser jag faktiskt fram emot att börja skolan igen och "bara" behöva läsa massa kurslitteratur och skriva tentor. ;)



Andra bloggar om: socialsekretare, myndighet, myndighetsutövning, bidrag, politik

Irländsk terrier

Vi hade Malla hos oss torsdag-lördag. Det gick bra, även om man såklart märker att man inte själv uppfostrat denna hund. =) Eller, så annorlunda skulle det kanske inte vara, jag vet inte... Man är dessutom lite feg i början med att säga till någon annans hund. På sant terriervis är hon dessutom väldigt envis när hon inte känner för något och då lyssnar hon helt enkelt inte. Nå, jag inbillar mig att det även har en del att göra med att vi faktiskt inte är hennes riktiga matte och husse. Vi har inte kommit in i den förtroendefasen så att säga. Jag vet att hon börjat lyssna på mig när hon struntar i att hoppa upp i soffan om jag säger till. (Mitt riktmärke för hundar, eller något). Sedan att hon får göra det är en annan sak. Det är åtminstone inte ett ont ord i henne, man kan göra i princip vadsomhelst - titta på tänder, klor, känna på benen, lägga henne på rygg osv. Och hon är väldigt lätt att ha att göra med. Tar gärna kontakt och är öppen mot andra människor. Alla i hela världen har godis som hon kan få.

Sammanfattningsvis kan jag säga att för ett tag sedan lade jag upp en annons där jag sade att vi gärna kunde tänka oss att vara hundvakt då och då åt någon irländsk terrier, då vi velat komma i kontakt med den rasen. Det var inte precis någon rusning, även om det faktiskt var en som hörde av sig ganska omgående och nu sitter vi hundvakt åt den hunden emellanåt. Först ett tag senare hörde Mallas matte av sig och undrade om vi kunde tänka oss att vara tillfälligt fosterhem åt henne under några månader, av anledningar jag inte ska gå närmare in på här. Vi hade ju egentligen bara planerat att vara hundvakt då och då som sagt, men vi träffades ändå och blev lite sugna på idén efter att ha träffat Malla. Dagarna hon var här förra veckan var för att vi skulle få en kort möjlighet att "prova på" henne innan vi bestämde något slutligt. Det är ju egentligen omöjligt att säga att något kommer funka efter bara ett par dagar, men nu har vi i alla fall sagt att vi kör på. Så då blir det i augusti som den irländska terriern Malla kommer och bor hos oss för ett tag framöver. =)

Andra bloggar om: hund, irländsk terrier

Snabbnudlar with a twist

Bara för att man gör snabbnudlar behöver det inte se tråkigt ut. Med några enkla tillbehör kan till och med denna snabbmat bli lite festlig och till och med rätt välsmakande.



Andra bloggar om: nudlar, mat, japan, naruto

Kunskapen växer

Idag har jag lekt ekonomihandläggare hela dagen. Praktiken är snart slut, sommarjobbet kommer att kicka igång om bara några veckor och jag försöker suga ut så mycket kunskap som möjligt från praktikplatsen. De säger hela tiden att ingen kommer förvänta sig att jag kan allt det där. Det är säkert sant, men jag känner ändå att jag vill förbereda mig så mycket det nu är möjligt. Som sommarvikarie inom socialtjänsten får man dubbel arbetsbörda jämfört med den ordinarie personalen. Jag ensam ska sköta två kretsar. Å andra sidan behöver man inte gå in på djupet när man bara handlägger tillfälligt, vilket väl är anledningen till att det funkar. Likväl kommer det bli en hektisk tid, jag inbillar mig inget annat. Jag kan stressa ett uns mindre om jag då åtminstone har lite extra koll, så jag slipper att hela tiden springa och fråga någon annan som jobbat längre.
Hursomhelst har hela dagen gått ut på att bevilja och avslå, betala ut försörjningsstöd, betala medicinkostnader, elräkningar och allt möjligt. I synnerhet elräkningarna får mig att bäva, för där krävs det att mattesinnet plockas fram igen. Jag har inte räknat matte sedan gymnasiet... Kilowattimmar hit och ören dit, dividera och multiplicera blabla bla, kolla upp vad vi max beviljar etc etc...
Sedan finns det väldigt många undantag där jag praktiserar. Många sökande lämnar in ansökningar som är ofullständigt ifyllda, vilket egentligen inte ska accepteras. Men pratar jag med ekonomihandläggaren som ansvarar för mig när jag får öva på hennes jobb, så är det hela tiden människor som är undantagna av den ena eller den andra anledningen, exempelvis kan en människa vara analfabet och då hjälper det inte hur många gånger man skickar tillbaka ansökan och kräver att den ifylles korrekt - de kommer inte förstå. Detta må ju vara hänt just när man är ordinarie personal och vet vilka klienter man har, men för mig som ska hoppa in på ett socialkontor sedan och bara vara där tillfälligt, så känns det genast väldigt omständigt. Jag kommer ju inte veta om dessa undantag.
Men just nu har jag i alla fall mindre ångest inför sommarjobbet. Det känns som att det kanske kommer gå trots allt, att man kommer kunna något och att man inte kommer behöva störa kollegorna konstant.

Andra bloggar om: socialtjänst, socionom, socialsekreterare

Sluta skylla ifrån sig

Idag går det att läsa en artikel på Aftonbladet.se där man återigen klagar på socialtjänsten.

Inkompetenta socialarbetare ödelägger liv

"Skyll inte på systemfel i socialtjänsten – det är personalen som är problemet"

Jojo, det kan man ju häva ur sig. Det är sant att det finns brister inom socialtjänsten och det görs säkert fel både här och där, som inom alla myndigheter och jobb. Men vi kan ju först och främst definiera vad socialt arbete är för något, för att förtydliga de faktiska arbetsuppgifterna.
...
Nä, det fanns inget enkelt svar på det. Det går inte bara att lägga fram en mall när det gäller detta arbete och sedan köra på. Varje klient är unik med sin problematik och likaså varje socialsekreterare. (De är människor). Tydliga ramar och instruktioner är inget som står att finna i detta arbete. Socialarbetaren ska finnas för klienten, men springer kedjad i ett byråkratiskt koppel där politikerna sätter ribban. Det kan finnas hjälp som förmodligen skulle passa en klient alldeles ypperligt, men socialarbetaren kanske vägras ge den hjälpen av olika anledningar - att det till exempel kostar för mycket. Socialarbetarens möjligheter att bestämma och påverka är ganska begränsad i slutändan. Jag har praktiserat på ett socialkontor i snart ett halvår och det talas besparingar och omprioriteringar och personalbrist hela tiden. Det spelar ingen roll att socialarbetaren vill hjälpa, socialarbetaren kan inte göra mer än kopplet tillåter. Det är knappast märkligt att så många lämnar socialtjänsten efter en ganska kort tid som yrkesverksamma, det är lätt att bli apatisk och känna sig misslyckad med det klimatet som råder. Som socialarbetare har du ett tufft arbeta att utföra med hög personalomsättning och ständiga omorganisationer, nya arbetsmetoder och delegationer att följa. Du förväntas kunna hantera fler och fler klienter, men ändå utföra ett lika välgrundat ordentligt utredningsarbete med var och en av dessa och kunna härbärgera samtligas problem, ångest och krav. Runt 50 klienter att ta hand om varje månad är standard där jag är. (För sommarvikarierna väntar det dubbla). Dessa kan behöva mer eller mindre omfattande hjälp. Det är dessutom många klienter med psykosociala problem, missbruksproblematik osv. Vissa så allvarligt sjuka att socialarbetarna för sin egen säkerhet måste vara två åt gången och ha vakten på stand by utanför. Hot och våld är något man får vara beredd på. Socionomer utbildas inte för att ta hand som sådana människor och hantera sådana situationer. Vilka gör det, typ väktare och poliser? Dessutom ska du utföra allt detta arbete till en usel lön som inte på något vis motsvarar arbetsbelastningens tunga börda och även den psykiska påfrestningen och det faktum att man trots allt har en akademisk utbildning på 3½ år. (Varför strejkar inte socialsekreterarna, de borde följa sjukvårdens exempel).


Andra bloggar om: socionom, socialsekreterare, socialtjänst, socialarbetare
____________________________________________________________________

Inget för de känsliga

Tål ni inte blod ska ni bläddra förbi detta inlägg.
I ett kök finns det gott om vassa saker. Det är faktiskt som gjort för att skada sig när man hanterar mat och man gör det också. Vi kan helt enkelt säga att att laga mat är min form av extremsport! Vanligtvis är jag så försiktig av mig och jag vet inte riktigt vad som hände häromkvällen, men jag tror det har att göra med det monotona arbete jag utförde.
Jag skulle nämligen göra rotfruktspytt. Massa rotfruktspytt. Så mycket att det skulle räcka flera dagar framöver. Att tärna stora mängder potatis, morötter och palsternacka tar dock en himla tid och är lika tråkigt som det är mycket. Till slut gled mina tankar iväg och jag slutade koncentrera mig på uppgiften, medan händerna hackade på. Det är då sådant händer. Ett litet felsteg med kniven och så var min tumme uppskuren. Snabbt på med kallt vatten. Jag avskyr känslan som far genom kroppen när man råkar skära sig. Det känns så onaturligt på något sätt och märkligt nog finner jag att skära i människokött märkligt likt bläckfiskkött... Detta minns jag även från en gång för flera år sedan när jag hade alldeles för bråttom att vräka i mig en frukostmacka, vilket resulterade i att jag bet mig själv i långfingret. Det gick hål och jag insåg både att jag har vassa tänder och att känslan var densamma som att sätta tänderna i bläckfisk. Weird...
Hur som helst så blödde det en himla massa. Förstår inte hur det kan komma så mycket ur bara ett ynka litet finger. Precis då kom Lo hem, PLUS hans mor, som hade med sig en sekatör så vi skulle kunna beskära busken utanför balkongen, eftersom den skymmer sikten. Där stod jag och blodade ned. Och det fortsatte under hela tiden hon var kvar. Nå, jag tror ändå det är lite hälsosamt att blöda lite när man ändå är igång. Kroppen får en anledning att förnya. ;)
Bort med de grönsaker jag höll på med när olyckan skedde. Lo fick hjälpa till att hacka upp det som var kvar. Vi plåstrade om min tumme och rotfruktspytt blev det ändå, trots detta missöde. Man kan väl inte säga annat än att det trots allt blev bra till slut. Hahaha


Andra bloggar om: mat, vegetariskt, kök,

Frukostdags igen

En frukost då jag återigen är inspirerad av Japan. Vi stod oss hela dagen på den här frukosten vill jag lova. Tyvärr skulle jag aldrig ha orken att göra sådana här frukostar dagar då jag jobbar, för då skulle jag behöva kliva upp en timme tidigare än vad jag annars gör. Eftersom jag inte är morgonmänniska för fem öre, så går det med andra ord inte för sig, utan jag sussar hellre vidare och äter en mindre ambitiös frukost sedan. Något jag däremot måste införskaffa så fort ekonomin tillåter är japanskt porslin. Jag vill ha riktiga japanska ris- och soppskålar.
Som sig bör innefattar den här frukosten en portion ris. Vad vore japansk mat utan ris? Några Ume-plommon har jag inte lyckats få tag på, annars skulle ett sådant litet plommon fått pryda på toppen av skålen med ris. I de små kopparna, som enligt mig snarare ser ut som blomkrukor, har vi såklart fyllt på med genmaicha, grönt té, men Lo ville även ha ett härligt glas med kall apelsinjuice till. En hederlig misosoppa med friterad tofu, purjolök och nori till detta och som avslutning en enklare version av japansk sötad omelett, samt rostmackor med ost. Det sistnämnda tillhör ju mer det västerländska köket kanske, men att blanda skadar knappast. ;)

Andra bloggar om: mat, japan

Japansk frukost

En japansk frukost är väldigt ambitiös i mina ögon, för att det är så mycket mat för att vara första målet på dagen. En traditionell japansk frukost ska tydligen bestå av en skål ris, misosoppa, en bit fisk och diverse "side dishes". Det är i princip en middag i mina ögon!
Likväl har jag några kokböcker hemma med enklare japansk mat. Japan är så mycket mer än sushi och yakiniku, gott folk! Den här helgen bestämde jag mig för att testa ett recept på vad som kallades "lantlig japansk frukost". Jag var till och med så duktig att jag gjorde dashi alldeles från scratch, inget fuskpulver. ;) Man kan praktiskt taget kalla den här frukosten för en rejäl soppa. Basen är miso och sedan är det massa gott i, som ris, tomat, purjolök, tofu, ägg, haricot verts, majs och morötter. I en väl tilltagen portion. Till detta dracks det genmaicha, grönt té med rostade riskorn i, som jag tycker ger en lite "nötigare" smak på drycken. Morgonen till ära hade jag bjudit ned Yen, som var ensam hemma denna helg. Jag trodde ärligt talat inte att hon skulle säga ja, men glädjande nog gjorde hon det! Det är alltid roligare att lägga ned sig på matlagning när man ska bjuda. Dessutom är det ju de som har bjudit oss de senaste gångerna, så det var dags att ge igen. Så det var hon, jag och Lo som satt till bords i vår lilla japanskinspirerade mathörna igår morse. (Vi har ett lågbord och sitter på kuddar på golvet). Yen hade dessutom tagit med sig DN ned till oss, vilket framför allt gjorde Lo lycklig, eftersom vår prenumeration är slut för tillfället. Den lantliga frukosten smakade över förväntan. (Jag är ju så skeptisk till massa grönsaker). Det var gott, man blev mätt, men inte sådär äckligt mätt, utan man kände sig fortfarande fräsch när skålen var tom.

Andra bloggar om: japan, frukost, mat, miso, tofu, grönsaker

Lätt lunch

En enkel och lätt bento där jag inte hade tid att jobba på krusiduller och något häpnadsväckande utseende. Lo behövde ha mat med sig i alla fall, så detta är vad det blev.
Två onigiri. Det är exakt en portion ris faktiskt, även om man tror att det är mindre. Dessa är fyllda med en laxröra bestående av stekt lax som först marinerats i soya blandad med honung, Ra-Juh och lite mirin. Sedan mosar man helt enkelt ned laxen i lite creme fraiche och det blir en härlig blandning av smaker, både lite nötigt, sött och samtidigt syrligt.
I all sin enkelhet. Till det fick han även med morotsskivor och blodapelsinklyftor. Nyttigheter till både höger och vänster! Slutligen en liten efterrätt bestående av naturell yoghurt och hallon.
Några exakta kalorier vet jag inte, men nog kan man utgå ifrån att detta var en tämligen nyttig och välfördelad lunch. ;)

Andra bloggar om: bento, mat, lunch, onigiri, japan

Lyxa till det

Häromdagen kände jag mig riktigt ambitiös och bestämde mig för att överraska Lo när han kom hem. Med lite lyxig mat. Vi har en förkärlek till chèvre, så jag hade bestämt att det skulle vara huvudtemat. Vad kan man göra av det då? Chèvreburgare kom jag fram till då. Vad ska man ha till... Länge satt jag och funderade. Att servera pommes frites till en sådan burgare kändes bara billigt, så det gick inte för sig. Chèvre serveras ofta tillsammans med betor. Det stämmer att de kompletterar varandra väldigt bra. Då kom jag slutligen fram till att jag skulle göra rödbetssoppa till! Jag hade aldrig i hela mitt liv gjort det ska nämnas. Det innehåller så mycket mer än bara rödbetor dessutom. Lök, fänkål och lite allt möjligt (nyttigt) är dolt i den röda vätskan... Jag är inte mycket för sallad, därför var mina burgare befriade från detta störande moment. Påläggen jag använde var istället, förutom chèvre, tomat, honung, valnötter och äpple.
Inte stannade jag vid detta. Jag kom dessutom fram till att jag borde inviga vår ugn genom att baka något. Något jag inte gjort tidigare och allra helst något bröd. Det slutade med att jag gjorde English scones, som är lite annorlunda mot våra svenska. Mer "saftiga"... Med lite lemon curd att smeta på dem var lyckan gjord. Lo gjorde stora ögon när han kom innanför dörren. Jag hade ingen aning om om scones:en och rödbetssoppan skulle smaka bra och var lite nervös. Men allt blev faktiskt lyckat och väldigt gott. Det var dock så mycket mat att vi hade svårt att komma ur stolarna efteråt...

Andra bloggar om: chevre, hamburgare, rödbetssoppa, mat, honung

Enkel bento

Andra bloggar om: bento, lunchlåda, pasta, frukt

Köpte en lunchlåda med _mycket_ plats åt Lo i julklapp. Eftersom han vill ha mycket större portioner än jag för att bli mätt, så håller inte de japanska riktigt måtten. ;) Bestämde mig för att inviga den, då han behövde lunchlåda med sig idag. Hade inte så spännande saker hemma (vi är ju nyinflyttade i en större lägenhet nyligen och har inte hunnit med att bunkra upp kyl/frys/skafferi etc) så det fick bli korv och pasta med ägg, fast med en liten twist liksom. Bara så det blev liiite roligare. Detta med lite nyttig frukt förstås och morötter som han älskar. Den lilla röda förvaringen innehåller dijonsenap och den runda förpackningen är turkisk yoghurt med honung. Pastan under alla korvblommor smaksatte jag med paprika/chili-creme fraiche. Jag hann ta korten innan jag avslutade denna bento helt, men ni får föreställa er texten "EAT ME!" utklippt i nori och pålagt på ägget. Hehe... Han blev mätt fick jag veta under dagen. ;) Hoppas jag har roligare bentos att visa längre fram.

Praktik

Puh, jag fick praktikplats till slut! Hela två dagar innan själva terminen skulle börja! Jag var minst sagt stressad framåt slutet. Har hamnat inom socialtjänsten som jag ville och så mycket mer än det tänker jag inte avslöja. Det verkar dock vara en väldigt bra plats där de planerar att låta mig få prova på allt och även besöka många andra samverkande myndigheter etc. Har redan varit med på flera klientbesök och från och med nästa vecka får jag kanske "ett eget". Det känns bra. Samtidigt inser jag att jag redan glömt en massa rent juridiska kunskaper och även att mycket av det redan hunnit ändrats sedan vi läste juridik-kurserna. Småändringar hit och dit, men det förvirrar. Det rent praktiska arbetet skiljer sig ju totalt från den teoretiska skolan också. Man inser tydligt att den där kursen "professionsspecifika färdigheter" inte ger ett skvatt. I slutet av praktiken hoppas jag att jag lyckats skapa en yrkesidentitet där jag känner mig självsäker att jag kommer klara av att jobba kvar där jag praktiserar. (Förhoppningen är ju givetvis att man får sommarvikariera och skaffa sig ytterligare erfarenhet på det sättet).

Andra bloggar om: socionom, praktik, utbildning, universitet

Sen update

Nu var det längesedan man uppdaterade här. Jag skyller på att det händer mycket just nu helt enkelt. Sista kursen för terminen har krävt mycket av en och dessutom är det dags för den efterlängtade praktikperioden nu. Jag har dock inte fått någon praktikplats än, vilket är ångestfyllt, eftersom praktiken är tänkt att starta den 23e januari... Vet inte vad praktikläraren håller på med. Hon säger att det varit svårt att få tag på platser i år. Om någon socialsekreterare läser detta och känner er manade att ta emot praktikant, så säg till omgående!! ;)
Vidare ska jag flytta och till och med bli sambo. Det är vuxenpoäng på riktigt. Jag är helt klart nöjd med trean vi lyckats få. Överkomlig hyra trots stambyte och ganska lagom med plats. Fanns flera större som vi tittade på, men det är egentligen inte plats vi hade behövt. Framförallt fick vi tapetsera om hela lägenheten med egna tapetval utan att det kostade oss något, för hyresgästen innan hade gått hårt åt väggarna. Det känns verkligen extra mycket som att det är "vår" lägenhet då, liksom. Man blir köpgalen på hög nivå när man ska bygga nytt bo. Jag blir hela tiden distraherad av alla planer jag har, vad jag vill åstadkomma nu när jag äntligen kommer bo i en stor lägenhet med riktigt kök etc och inte en liten studentlya. Och äntligen har jag balkong! Jag kommer faktiskt också ha massa väggar att fylla med någonting för att göra det hemtrevligt. Jag vet inte vad. Förslag emottages! Finns det billig konst, som ändå är lite roligare än Ikea? Och var kan man få tag på en billig sängram i mörkt trä?

Andra bloggar om: socionom, praktik, inredning, sambo

Kinas behandling av hundar

Animal Protection Network är en svensk ideell organisation som grundades 2004 i Stockholm. Syftet med organisationen är att stoppa djurplågeriet och slakten av katter och hundar i Asien. På sikt vill de stärka djurskyddslagen i flera länder i Asien.

Jag är inte vegetarian eller en människa som blir hysterisk när jag ser andra som bär päls. (Även om jag tycker det är väldigt onödigt nu så här ett tag efter stenåldern, eller när man nu inte bor på Nordpolen). Sådan här behandling av djur har jag dock väldigt svårt att acceptera, som sig bör förstås. Kan inte komma på någon jag känner som skulle finna det ok. Vill man stödja APN på något vis kan man besöka deras hemsida för mer information.

"I oktober 2006 införde ”Säkerhetsbyrån för allmänheten” i Kina regeln att alla hundar i Beijing som är över 35 cm i mankhöjd är olagliga och ska avlivas. Oavsett om dessa var älskade familjehundar. Likaså blev det förbjudet att ha mer än en hund i en familj. Den 8:e november 2006 började ”hundinspektionsbyrån” ringa på hos folk, efter anonyma tips om vilka familjer som ägde ”olagliga” hundar. Att avliva hundar är ingen långsiktig lösning. Det enda sättet är att arbeta med steriliserings- och vaccinationskampanjer. De grymma hundreglerna förekommer inte bara i Beijing. De sprider sig i övriga Kina.
Både lösspringande hundar och sällskapshundar är målet i en ny utrotningskampanj i Kina. Hundägare har maktlösa tvingats se på när deras älskade hund brutalt slås ihjäl med påk framför deras ögon.
Bilderna visar en kvinna som ber "hundinspektörerna" om nåd för sin hunds liv. Tyvärr utan resultat."

Info/material kommer från Animal Protection Networks hemsida samt Sirius.


http://www.petatv.com/tvpopup/Prefs.asp?video=jcruel_china_dog_UK


Andra bloggar om: hund, djurplågeri, kina, os, päls
__________________________________________

Praktik

Jag är nu ungefär halvvägs genom socionomutbildningen och blir ofta irriterad över hur mycket som är teoretiskt. Det känns som att man främst förbereds på att forska vidare efter examen, istället för att förberedas på själva yrkesutövandet, som ju till så stor del kommer bestå av möte med människor. De kurser som har haft störst värde för själva yrket är juridik-kurserna, men sedan vet jag inte... Vi läste lite psykologi på fyra poäng första terminen och det ger knappast en stabil grund. Jag vill övas mer i "det goda samtalet", konflikthantering, sådana saker. Att det tagits bort en hel praktikperiod tycker jag är högst beklagligt. Hellre att utbildningen blir en termin längre om det nu blir ökade krav på vad man ska kunna som socionom och det alltså måste tryckas in fler kurser. Men praktiken är ju det viktigaste av allt! Det är ju där man möter verkligheten. Den är på riktigt.
Idag var jag exalterad eftersom vi fick just praktikinfo. Jag trodde inte det var dags förrän nästa höst, men efter ytterligare ändringar i utbildningens utformning, så är det nu en termin tidigare. Det pirrade i kroppen under informationen - det är praktiken jag har väntat på enda sedan första dagen på utbildningen! Naturligtvis kan det bli en riktigt dålig upplevelse också, för vi får inte välja plats själva. Man kan hamna varsomhelst egentligen, även om de påstår att de ska ta hänsyn till ens önskemål. Dessutom har de förlorat en massa samarbeten hit och dit, vilket begränsar urvalet ytterligare. Till exempel finns det inga praktikplatser hos sjukhuskuratorer, vilket var en stor besvikelse för många. Jag känner att utbildningen förlorar respekt i mina ögon, och säkert andras, när det verkar vara så stora problem för dem att "leverera" i så många situationer... Utlandspraktiken finns det inte ens någon som har hand om för tillfället, så de studenter som visat intresse för det svävar i total ovisshet om de alls kan få någon plats. Dåligt. Jag kan inte annat än hålla tummarna för mig själv... Att jag får en praktikplats inom ett område som intresserar mig och att det är ett ställe där man får vara med ordentligt. Med otur så kan man hamna någonstans där man får sitta på en stol en hel termin utan att få träffa klienter eller lära sig något alls. Det är mardrömsscenariot i mitt huvud... Har man istället tur så hamnar man på en praktikplats där de lyfter upp en och lär en så mycket som möjligt, för att sedan erbjuda anställning - det verkar vara ganska vanligt att socionomer får in en fot på det sättet. Praktiken är med andra ord nyckeln till allt jag vill uppnå, så jag är nervös, ångestfylld, glad och förväntansfull på samma gång. Nästa termin kommer jag vara ute på praktik från mitten på januari tills sommarlovet börjar i juni! Det är så stort! Ojojoj.


Andra bloggar om: utbildning, socionom

Dokumentär

Idag såg jag och Lo dokumentärfilmen The Cats of Mirikitani, efter att Jen föreslagit det häromdagen.

"Ett levnadsöde från Hiroshima till 9/11.
På ett gathörn på nedre Manhattan lever Jimmy Mirikitani, en japansk konstnär i 80-års åldern med ett märkligt levnadsöde. Med den koreanske ägarens goda minne har han gjort sig en boplats vid butiken där han på dagarna ägnar sig åt sin konst och på nätterna kryper ner under en presenning. Han lever på att sälja sina bilder och kommer ofta i samspråk med sina grannar, de boende i kvarteret. Den 11 september 2001 mörknar himlen, luften fylls med giftiga gaser och livet för Jimmy Mirikitani tar en helt ny vändning."


Det är en film med en gripande och gullig intensitet. Jag blev fånigt glad av den, även om den inte var så rolig alla gånger. Men Mirikitani - vilken karaktär! Han har med enkla ord och en sådan självklarhet gjort ett starkt intryck på mig från bioduken. Jag vill rekommendera den vidare. Gå och se den.

Citat och bild från: Folkets bio

Andra bloggar om: film, bio, japan, mirikitani, konst, USA, terror

Bento

För några dagar sedan kom mitt efterlängtade paket, innehållande diverse japanska nördprylar för att kunna göra bento på äkta hemmafru-vis. Jag tycker särskilt mycket om min fina lunchlåda med trollsländor. Jag invigde den idag och till och med maten var inspirerad av Japan. (Onigiris). I jämförelse med duktiga japanskor tedde sig min lunch förstås ganska ful och trist gjord, men det var i alla fall gott. =)
Sådant här gör det roligt att stanna uppe sent och göra lunch till nästa dag.


Andra bloggar om: mat, bento, japan

Materiell kärlek

Häromdagen köpte jag en ny kamera. En Canon Powershot A630. Jag har inte hunnit sätta mig in i alla funktioner än, men jag är nöjd. Den är helt klart ett uppköp från min gamla Minolta S414. Storleksmässigt är den bara lite mindre och lättare, men jag föredrar mer rejäla kameror. Dessa tunna små kreditkortskameror som finns på marknaden har helt klart sina fördelar när man är på fest eller liknande, men jag finner det svårt att hålla en sådan stadig för att kunna ta ett kort utan de bästa ljusförhållanden. Jag gillar att min nya kamera kan användas helt manuellt om man inte gillar automatfunktionerna. Och äntligen en kamera som man kan ta makrobilder med! 1 cm är närgränsen, I'm loving it. Några egenskaper Powershot A630 har:

• 8,0 megapixels
• 4x optisk zoom
• Vinklingsbar 2,5'' LCD-bildskärm
• DIGIC III och iSAPS
• 9-punkters AiAF och FlexiZone AF/AE
• 21 fotograferingsmetoder och Mina färger
• Hög ljuskänslighet, ISO 800
• 1 cm makro
• Säkerhetszoom och digital telekonverter
• VGA-video med 30 b/s

Så nu är min gamla kamera till salu, om någon skulle vara intresserad. ;) Medföljer gör USB-kabeln till den och även ett stort SanDisk-minne på 256 mb, vilket brukar ge mig runt 300 bilder åt gången på den.

Andra bloggar om: foto, film, kamera

Visby Crêperie & Logi

På Wallérs Plats 3 i Visby finner man Strykjärnet, Visby Crêperie & Logi. De slog upp dörrarna 2006 och deras öppettider är "från 11 till sent...".
Visby har gott om matställen och caféer. Det är dock sällan något blir långlivat (som har god kvalite vill säga, vi räknar inte in pizzeriorna etc här). Framförallt ter sig de flesta ställen väldigt lika, gjort för turister. Strykjärnet är något nytt för mig i Visby. (Jag har besökt staden varje sommar åtta år i rad nu).
Inredningen känns inspirerad av havet och Gotlands ganska karga landskap. Mycket rena vita detaljer med mörkt trä som kontrast. Får mig att längta efter ett kalkstenshus att flytta in i.

"Galettes är en maträtt som härstammar från vackra Bretagne, Frankrike. I jämnförelse med crêpe är galette ett matigare alternativ som har sin bas i bovetemjöl och gräddas på heta laggar tillsammans med sitt goda innehåll. Serveras tillsammans med en enkel sallad. En full måltid!"

Man blir bordplacerad. Det finns två uteserveringar att välja mellan förutom att sitta inomhus. Från altanen på "baksidan" har man en vacker utsikt över Visby och solnedgången direkt i blickfånget. På framsidan sitter man istället mitt i den mer turistiga pulsen som går förbi Wallérs Plats. Menyn med galetter är uppdelad i grönsaker, fisk, kött, kyckling etc. Efterrättscrêpsen dreglade jag ordentligt över, men testade aldrig, eftersom jag redan var för mätt efter galetten jag beställde med chévre, honung, nötter, ruccolasallad och lammfärsbiff. Det var gott helt klart! Man går inte därifrån hungrig, men inte heller sådär proppad att det känns som man har en sten i magen. Priset för galetten var ok: 115 kr. De har även en del intressanta dryckalternativ på menyn, som den franska ölen Fisher
Så är ni i Visby i sommar så ta en sväng förbi detta ställe!


Bilderna (och "galetteinformationen") är från deras egen hemsida, eftersom mina egna foton blev eländigt blurriga och trista: Visby Crêperie & Logi


Andra bloggar om: Mat, Visby, Medeltidsveckan, Gotland, cafe

Diet Coke och Mentos - aldrig skola de mötas

Andra bloggar om: film, youtube, dryck

Otippat café

Café Chokladbollen ligger på S:t Eriksg. 92 i Stockholm. Jag hade aldrig sett caféet förrän idag och eftersom jag och Lo var på jakt efter frukost/lunch så bestämde vi oss för att testa. Cannelonin med spenat och ricotta hade precis tagit slut olyckligtvis och vi blev stående ett tag för att fundera ut vad vi skulle kunna tänka oss utöver det. Lunchen på deras meny kostar 59 kronor, vilket känns som ett överkomligt pris. Caféet är större än man tror, de har gömt rummen fiffigt och det finns dessutom en liten övervåning som utmärker sig med den storblommiga tapeten. I taket hänger massa rektangulära glasbitar i varma toner som rött och orange, vilket säkert ökar mysfaktorn på detta café när mörkret fallit och lamporna tänds.
Till slut valde jag varm choklad med grädde (33 kr) och deras grillade macka med brie, honung och pinjenötter (65 kr). Det serverades med sallad och kaffe. Lite i dyraste laget för en macka, men jag kan ändå inte klaga så mycket. Jag blev proppmätt, det var en väl tilltagen smörgås och chokladen serverades i ett stort glas och de använder riktig grädde, vilket är ett stort plus. Mackan var dessutom ljuvligt god! Härligt krispig och det var ingen sådan där trist flytande mathonung, utan äkta trög och söt honung i ljusgul ton. Jag känner mig redan sugen på att gå dit och äta igen.


Bild från rooo.
Hade inte kameran med mig idag.

Andra bloggar om: mat, cafe, stockholm

Stockholms matvarufabrik

Igår besökte vi Stockholms matvarufabrik, som ligger på Idungatan 12, i närheten av Odenplan. Vi chansade på att gå dit utan att ha bokat bord och det straffade sig. Men det skulle bli bord ledigt inom en halvtimme, så vi ombads att sätta oss i baren och ta en fördrink så länge. Servitören (som även fungerade som bartender) var mycket tillmötesgående. Lo bad om en enkel öl, men jag ville ha en drink. En Grasshopper. Det hade han aldrig hört talas om, men han slog upp den i barboken och sedan gjorde han en för första gången, i ett väldigt stort glas. (Utan lite hjälp från Lo hade jag aldrig lyckats få ned hela). Servitören provsmakade också sitt verk och blev alldeles till sig.
- I love Grasshopper!
Han skulle lägga fram ett förslag på att få in den i deras drinkmeny.
Vi fick ett bord efter ca en halvtimme och vi hade redan i baren hunnit bestämma oss för vad vi ville ha. Båda valde lammfilén "med potatisrulle med oxbringa & salvia, chèvrecrème med nötter & äpplen". Maten var god och till ett överkomligt pris; 198 kronor. Det var dock inte fantastiskt. Men däremot är stämningen härlig, det är mysigt inrett med dämpad belysning och personalen var otroligt trevlig och tillmötesgående! Det om något gör det värt att gå hit.


Bilderna kommer från Stockholms Matvarufabrik


Andra bloggar om: mat, stockholm, restaurang

Tand för tand

Idag var jag hos tandläkaren. Jag har inte varit hos tandläkaren sedan det slutade vara gratis. Med undantag för förra året då jag fick för mig att få ordning på mina tänder och gick till en privat tandläkare som hade superbra studentrabatt. Men jag ogillade henne från första stund. Hon var inte särskilt trevlig, hon var hårdhänt och man förstod knappt vad hon sade. Dessutom påstod hon att jag hade nio hål i tänderna, varav två akuta som måste åtgärdas omedelbums. Jag tyckte det lät lite mycket, men eftersom jag har svagare emalj än och således lättare får hål i tänderna, så tänkte jag att det kanske var möjligt ändå. Hon skulle återkomma med ett pris, men jag har fortfarande inte hört ifrån henne och det har inte gått att få tag på henne.
Så förra veckan beställde jag tid på ett annat ställe, ett ställe som är medlem i Sveriges Tandläkarförbund, men med lite förmånligare priser än hos Folktandvården. Allan hette tandläkaren. Honom gillade jag genast. Han såg sådär snäll ut som man vill att tandläkare, läkare etc ska göra, men fortfarande kapabel så att säga. Han petade och skrapade och röntgade. Hans dom:
- Ja a, du har ett hål. Det är ganska litet, så det är inte akut att laga det nu om du inte vill.

Med andra ord går det tamefan inte att lita på vare sig läkare eller tandläkare. Tänk om jag hade gått på den andra tandläkarens linje och snällt svalt att jag hade nio hål och låtit henne gå lös på mina tänder? Var hon inkompetent eller ville hon tjäna massa peng? Det ena utesluter inte det andra förstås...

Nu ska jag gå och borsta tänderna.

Rätt och rätt

Ett parti som är för ett totalförbud när det gäller aborter?
Nej tack.
Jag smäller av när jag läser att det MÖJLIGTVIS ska vara tillåtet att göra abort om man blivit utsatt för en våldtäkt eller dylikt. Jag sätter mig själv i främsta rummet och om någon politiker skulle komma och säga till mig att det jag måste föda ett barn från sådana omständigheter, som garanterat skulle vara hatat, så skulle inga lagar i världen stoppa mig från att ta itu med det på något annat sätt. Det är naturligtvis lätt för en man att säga att man ska värna livet och föda barn om man blir gravid. Hmpf!
Människor är ibland dumma och skyddar sig inte (vare sig det är kvinnan eller mannen, för sluta lägga allt ansvar på kvinnan, man är två i tango) - med graviditet som följd. Det är ändå inget man borde straffas för, om man nu ser det som så att skaffa barn. Och även om man skyddar sig, så är inget 100% säkert. Då får vi alla sluta ha sex helt enkelt. Jag skulle inte vilja vara ett barn som fötts oönskat.
Själv vill jag inte alls ha barn, det skulle hindra mig från att leva mitt liv så som jag vill ha det nu. Jag skulle definitivt bli bitter och se det som ett straff om någon tvingade mig att fullfölja en graviditet om olyckan skett. Det barnet skulle jag aldrig kännas vid. Jag har hört kommentarer som att "kan du ha sex så kan du minsann ha barn", men då kan vi lika gärna säga att eftersom jag fått mens så är jag mogen att bli förälder. Jag fick min mens när jag var 12 år. Förr i tiden (och fortfarande i vissa delar av världen) så kan det vara ok att giftas bort i den åldern och tvingas börja avla barn, men har vi inte fått mer vett i skallen sedan dess? Kroppen kan spontant göra abort på egen hand, ska vi se det som något förkastligt och hemskt också? Det borde vi ju göra, det är ju också mord i sådana fall, eftersom det är abort. Eller blir det "dråp" istället, eftersom man inte kunde rå för det? Jag tycker det är bra och rätt att kvinnor kan bestämma hur de vill ha det idag och det ska inte tas ifrån dem. Bara för att det är kvinnor som har lotten att föda barn betyder inte det att det är någon självklarhet, när vi har alla möjligheter världen att välja idag.

Andra bloggar om: abort, sex, graviditet, barn

Handlag

Folk med för mycket fritid göra sådana här videos. Oavsett, så är det ändå rätt imponerande. Det tar ett tag för den att komma igång, så hoppa fram en bit på direkten.



Andra bloggar om: video, musik

Capsule

Jag kan inte låta bli att tycka om Capsule. Det är ett så näpet band! ^_^ Musiken är totalt harmlös och urgullig och så fort jag lyssnat på dem kan jag inte låta bli att gå omkring och nynna för mig själv hela dagen. Till och med deras videos verkar så oskyldiga, nästan barnsliga. Jag vill ha hennes söta kläder! Fast på mig skulle de bara se fel ut. =P Synd att jag inte kan japanska flytande, för jag har inte hittat texter och översättningar någonstans. Jag hänger bara med på vissa ord och förstår delar. Men inget direkt sammanhang. Det blir genast svårare att hänga med i ett språk när de sjunger.

Idol Fancy



Plastic Girl



Tokyo Smiling

Det närmar sig

Vecka 32 är det Medeltidsveckan i Visby varje år. Sedan år 2000 har jag besökt festivalen årligen. I år är inget undantag. Det är faktiskt inte många veckor kvar nu, innan det är dags att ta på sig sina medeltida kläder, äta medeltida mat och känna den där stämningen som endast infinner sig då. Det är en annan värld. Jag ser fram emot att återigen dansa loss till Cultus Ferox! Filmklippen med dem nedan har ganska bristande ljudkvalite, men jag tar med dem i alla fall. Säckpipor ska ändå alltid upplevas i verkligheten!







Andra bloggar om: medeltidsveckan, visby, cultus ferox,

Ramen Kimama

På Birger Jarlsgatan 93 ligger Ramen Kimama, en liten restaurang med en gråtande val på väggen, som man inte glömmer i första taget. Här kan man äta sig redigt mätt på ramen, vilket alla Naruto-fans lär älska per default... Glöm Eldorados fadda snabbnudlar. This is the real stuff! Portionerna är gigantiska och priserna mycket överkomliga. På bilden syns Shoyu ramen (nudlar i en soyabuljong med bland annat fläsk och ägg till) med en skål ris och gyoza till. Det är egentligen nog med mat för att mätta två personer, men med en del vilja lyckades jag få i mig allt. Och viljan är stark, för det är SÅ gott att man inte vill lämna något kvar. Allt för 145 kronor. (Jag önskar att jag visste hur jag skulle göra egen shoyu ramen hemma). För den som inte är ute efter att bli mätt upp över öronen kan man beställa enbart ramen, vilket ligger i prisklassen runt 90 kronor. Gillar du inte ramen? Misströsta icke! Det finns annat att tillgå, som de klassiska rätterna yakisoba eller yakiniku. Ramen Kimama är värt att besöka, särskilt om du gillar ramen förstås, men även för de som är ute efter en lite mer annorlunda restaurangupplevelse utan att behöva tömma kontot. Öppettiderna är det tråkigaste: de öppnar 17.00 och stänger 21.30. Annars hade det varit mitt förstahandsval att luncha på, varje dag, året runt!

Andra bloggar om: mat, ramen, restaurang, japan

Gör egen misosoppa

Och då syftar jag inte på sådan där blaskig och äcklig pulvermiso som man kan köpa lite här och var numera. Nej, ordentlig miso gjord med riktiga ingredienser smakar så mycket godare. Till och med godare än den man får ute på sushirestaurangerna oftast. =)
Följande behövs för att göra egen misosoppa (med tofu) för två personer:

• 4 dl vatten
• 2 msk misopasta
• 1 tsk dashi
• 1/4 paket tofu

Sedan tillkommer valfria ingredienser. I mitt fall har jag valt nori och purjolök, som jag anser passar bäst. Det finns färdigstrimlad sjötång att köpa, men eftersom jag hade nori-ark hemma, så kände jag att jag lika väl kunde använda det.

Att göra misosoppa är enkelt. Koka upp vattnet. Under tiden kan man hacka purjolöken och tärna tofun. Jag hade bara rester kvar av min tofu, så det blev ganska beklagansvärda bitar den här gången. =P Smaken är dock densamma. Avskyr man tofu är det inte svårare än att man struntar i att ha med det i sin miso. Se till att köpa den fastare tofun. Den andra sorten faller isär i beståndsdelar väldigt lätt... Det är bara att fråga vilken som är bäst lämpad.

När vattnet har kokat upp är det dags att tillsätta misopastan och dashin. (Man säger ofta "dashipulver", men det ser snarare ut som små korn...). Dashi är en smakförhöjare kan man säga, som när vi använder buljongtärningar. Det görs på fisk och kelp, så vegetarianer göre sig icke besvär. Färdig dashi (som jag använt) kan innehålla glutamat, om ni nu är sådana som undviker det. (Det är ju förbjudet i vissa länder, vet alla som sett Anna Skipper på TV). Misopastan är bland annat gjord på sojabönor.

När misopasta och dashi är tillsatt är det bara att låta det koka några minuter på svag värme. Strimla nori (om ni inte använder färdigstrimlad tång). Häll upp misosoppan i skålar och lägg nu i purjolök, tofu och nori. Ät och må gott! Det är klart!

Alla ingredienserna kan köpas på Japan Food & Kitchen i Stockholm. Även Japanska Torget eller Sun Ai Ocs kan vara värda ett besök.



Andra bloggar om: mat, japan, soppa, miso

Världens mat

Så här äter man i olika delar av världen.

Själv skulle jag egentligen vilja ta till mig det japanska köket mer. Det är generellt nyttig mat, antalet överviktiga i Japan är mycket färre än i resten av världen och livslängden är genomsnittligt längre.

Andra bloggar om: mat, japan, kök

Hur är det med flåset?

Jag har läst artiklar om att andas rätt tidigare och blev idag påmind om det återigen. Om man andas rätt kan man få bättre livskvalité enligt artikeln. Jag andas helt klart med bröstkorgen istället för magen, det har jag gjort så länge jag kan minnas. Det ligger nog något i att det är sämre andning, för det känns ofta som man inte får riktigt så mycket luft som man skulle önska när man andas in. Detta märks i synnerhet när man tränar. Vad ska man då göra för övningar för att lära sig andas med magen istället? Det är svårt att bryta mönster och vanor och något så basic som att andas borde vara ännu knepigare. Man tänker ju aldrig på sådant... Att bara göra några medvetna övningar om dagen känns som att det kanske inte skulle bära frukt så att säga.


En annan artikel jag läst är den här. Vaccinet mot livmodercancer som funnits sedan oktober förra året. 4500 kostar det att bli vaccinerad. 7300 får man ut från CSN. Knappast som hittat... Visserligen är vaccinet förebyggande, man bör ta det innan sexdebuten, så för mig har nog skeppet seglat oavsett kanske. =P Men jag tycker att ett vaccin som räddar liv borde vara givet att få för den som vill, inte den som har råd.

Andra bloggar om: andning, träning, sex, vaccin

Men varför?

Nu har det kommit ett efterlängtat(?) plagg. C-string, trosan som inte syns. Sätts fast som ett diadem. Aftonbladet.se upplyste mig om detta imorse när jag åt frukost. Här är artikeln.
Den ser ruggigt obekväm ut och ärligt talat - varför ska man ens bry sig. Det där är en så ytterst pytteliten bit tyg, så då kan man lika gärna skippa det helt tycker jag. Det lär garanterat vara mer bekvämt.
Andra bloggar om: c-string, trosa, mode, sex

Pythagoras Switch

Någon som känner sig manad? ;)




Andra bloggar om: video, youtube

Välorganiserade barn

Pragresan

Note: Thailändsk Cola är ok, egyptisk Cola är god, tjeckisk Cola är inget vidare.

Tillbaka från Prag. Jag har åkt tåg så det räcker för en livstid. Men det är samtidigt ett trevligt sätt att resa, för vi såg massa fint genom fönstret. Vårt rum på B&B var spartanskt möblerat - säng, en garderob, bord, två stolar och en bänk. Plus det lilla köket med kokmöjlighet. Inte för att det behövdes. Vi åt ute jämt. ;) B&B hade även väldigt bra kommunikationer. Flera spårvagnar stannade alldeles utanför dygnet runt. I Prag dominerar spårvagn framför tunnelbana. De kör som stollar, men vi överlevde. Lo är yrkesskadad, för han kollade kopplingar och hur styrningen funkade etc på vagnarna där jämfört med de han själv kör... =P Och åkkort är löjligt billigt. 280 tjeckiska kronor, vilket är ungefär 90 svenska kronor gick ett åkkort för sju dagar på där. Å andra sidan är det mesta där borta mycket billigare. Lo var ju i paradiset, eftersom ölen på många ställen inte kostade mer en 7 svenska kronor. På dyra ställen runt 20. Och alla våra väl tilltagna middagar kostade inte mycket mer än lunchpriserna i Sverige. Det är dock ingen partystad om man är cidermänniska som jag - det finns nämligen ingen cider. Så det blev en rätt så nykter vecka, tyvärr. På ölstugorna utgår de ifrån att folk vill dricka tills det är dags att stänga. Man får alltså ett nytt glas öl så fort det tidigare glaset är tomt, man behöver inte beställa in mer. Det gäller istället att säga till när man inte vill ha mer. Det mysigaste utestället var helt klart jazzklubben med live-musik nere i källarvalv. Vi vandrade och vandrade. Så mycket att se. Så många vackra byggnader och platser. Ändå har vi bara besökt en liten del av Prag. Gamla staden var där vi höll till mest. Nya staden hade inte så mycket att erbjuda som vi fann denna gång, det är ganska modernt och likt Sverige. Vi var inne på H&M.
Lillsidan var mycket trevlig. Där höll vi till andra dagen i en högt liggande park. Bort från stans oväsen. En liten isolerad oas fanns där med snirkliga bänkar och färggranna blommor. Massa motiv att fota med andra ord. Lo sprang i vattenspridarna för att svalka sig i värmen. I den parken finns även ett högt torn som man kan gå upp i. Jo, gå. 200 trappsteg eller något. Jag bangade, men Lo gick upp. Utsikten når ända till Tyskland. På Lillsidan fanns även en fantastisk gotisk kyrka. Väldigt intimiderande och vacker. Jag kan ändå inte sluta förvånas över vad dåliga de var på engelska. När det är en sådan enormt populär stad för turister att besöka. Sista restaurangen vi besökte var en så kallad medeltidsrestaurang (men väldigt fejk o plastig jämfört med tex Clematis) som har en mycket informativ hemsida med hela menyn på engelska. På själva restaurangen däremot har de bara en meny på tjeckiska och jag blev faktiskt lite provocerad när de gav oss den menyn trots att de visste att vi var turister. Maten vi till slut lyckades komma fram till var ju visserligen god och skulle kunnat mätta fyra personer, men jag hade nog velat ha något annat om jag kunnat läsa menyn och fundera över de olika rätterna. Jag minns att jag fann flera saker intressant på deras hemsida, men den hade jag ju inte i huvudet. De enda gånger det egentligen uppstått irritation mellan mig och Lo är faktiskt i samband med mat och vad vi ska äta. Han äter nämligen vad som helst, medan jag inte gör det och jag kan bli väldigt bestämd med vad jag är sugen på och då är det inte helt lätt att få in mig på ett annat spår. Men jag älskar dock tjeckisk mat. =D Det kom jag fram till den kvällen då vi åt på ett ställe i en källarlokal som var täckt med serietecknade snuskigheter gjorda för att förolämpa eller göra en lite generad. Väldigt speciellt, men de hade i alla fall klassiskt tjeckiskt kök där. Efter den kvällen blev det tjeckisk mat flera gånger till. ;) Brödknödel, surkål, det vitlöks- och rosmarinspäckade fläsket, mmmmm. Fruktknödel (dessert) är inte fy skam det heller! Min mage klagade ganska mycket i mitten på veckan dock, ovan vid att bli packad med massa potatis och kött och gräddig tjeckisk sås typ. Grönsaker på tallriken var sällsynt, oftast bara nåt litet salladsblad. Då fick man tillsätta lite katrinplommon. Jordgubbar var faktiskt ungefär lika dyrt i Tjeckien som i Sverige.
Kampaön var trevligaste stället att promenera. Det kommer jag nog sakna mest. Behöver ett sådant ställe att promenera på här. Inte helt otippat (om man kollar på fotografiet) kallas Kampaön för "Prags Venedig". Det kändes som en helt annan plats.
Vi gick även på tortyrmuséet. Det var riktigt ruggigt. Så otroligt grymma uppfinningar man använt genom tiderna. Som det som helt enkelt var en gigantisk tagg man spetsade folk på. Genom rumpan och upp genom munnen. Eller stolen där folk bands fast och huvudet låstes, så att de sedan kunde skruva en gigantisk skruv in i bakhuvudet. Eller rättare sagt i nacken, så skruven till slut gick genom munnen. De flesta sakerna hade dödlig utgång, men vissa räknades som ”milda” och eventuella bekännelser för brott sades då vara ”spontana”, trots att människor kanske blev vanställda för livet. Å andra sidan brukade de ändå dömas till döden för det brott de bekände att de gjort. (Som häxeri till exempel). Så hur de än hade gjort hade de förmodligen dött.
Favoritstället som vi besökte flera gånger under veckan för att äta frukost eller fika var Bohemia Bagel. Personalen är ung och bra på engelska, utbudet härligt med en röd tråd i form av bagels. De har bland den godaste varma chokladen jag någonsin druckit. Mörk choklad hyvlades i och fick smälta med den varma drycken. Deras latte var tjusigt upphälld i skikt och man drog sig för att röra om med skeden och förstöra drinken.
Sista måltiden avnjöts på U Sadlu. Det är det medeltidsinspirerade stället som omnämnts ovan. Som sagt inte särskilt imponerande om man sett riktiga svenska medeltidsrestauranger i Sverige, som till exempel Clematis i Visby eller Sjätte Tunnan i Stockholm. De som arbetade där hade inte ens någon slags tidsenlig klädsel, utan gick runt i vanlig bartröja som det stod något ölmärke på. Personalen var inte särskilt trevlig heller, men maten var däremot mycket välsmakande och portionerna gigantiska. Middagen för två, som vi beställde, hade gott och väl mättat fyra personer. Olika sorters knödel, nötkött i form av revbenspjäll, hare, griskött, något som liknade rösti, surkål, rödkål, vitlöksblandad spenat, ja jag vet inte allt som trängdes på det stora fatet. När vi hade tryckt i oss såpass att vi var närapå illamående fanns det ändå massor kvar på tallriken. Hade resten av stället varit lika bra som maten, så hade U Sadlu varit ett kanonställe. Nu blev det bara ett halvbra avslut på en vecka fylld av nya intryck och smakupplevelser.

Prag nästa!
Andra bloggar om: bagel, choklad, mat, öl, knödel, clematis, prag, sjätte tunnan, tortyr

Pragfärd

Bara några dagar kvar innan det bär av till Prag. Jag har mitt pass och allt är nu bokat. Istället för att bo på vandrarhem, som var tanken från början, lyckades jag få tag på en egen lägenhet åt oss. Den ligger i princip lika centralt och kostade bara några hundra extra. =) Skönt att slippa dela toa, kök och dusch med massa andra människor. Tjeckienexperten, som förmedlade lägenheten, känns dessutom väldigt seriösa. De håller tät kontakt och har skickat extra godis i form av papper med rekommenderade ställen att besöka, restauranger som är billiga etc. Plus att vi fick en karta på köpet hem i brevlådan. Där de märkt ut vart vår lägenhet är och allt. =) En vecka kommer inte vara på långa vägar tillräckligt för att hinna se allt det jag kommit fram till att man måste se där borta, men men.

Lek med stämplar

Gjorde en enkel liten kärleksförklaring till pojken idag, utan alltför många krusiduller. Det gav mig en ursäkt att testa stämpeln jag nyss införskaffat från Magnolia. Testade att embossa, vilket jag inte lockats till att göra förut, men det gjorde kortet lite mer spännande faktiskt. Färglagt med Distresser. Dubbelklistrande häftkuddar under för att göra motivet lite upphöjt från bakgrunden och sist klippte jag ut ett ord från ett papper och gjorde en liten hängande skylt av det. Inkat med fluid chalks. Färgerna blev ljusare på fotografiet än i verkligheten. Man kanske skulle börja ta upp beställningar på sådant här? ;)

Scrappat

Jag har scrapbooking som en liten hobby när inspirationen faller på. (Vilket den tyvärr inte gör så ofta, för jag bara stressar med att plugga socionomrelaterade kurser hela tiden). Men ibland så. För ett tag sedan gjorde jag det här fotoalbumet lite roligare än det var innan med sin bruna kartongframsida. Lite olika papper och småsaker som betyder något visst för personerna ifråga. Rosetten är till exempel en del av det lilla sidenbandet som förseglade menyn på kvällen de var på bal. Det gröna och guldiga pappret var helvitt från början, vilket inte var alls vad jag ville, men det upphöjda mönstret var däremot exakt vad jag ville ha. Så jag har färglagt det för hand. Blev mer levande också just för att det inte blir alldeles heltäckande när man gör själv. =)