Café Muren
Mitt absoluta favorittillhåll i hela Stockholm är café Muren, som ligger på Västerlånggatan i Gamla stan. Caféet har bara funnits några år, men känns som det alltid varit där och lockat en till sin famn med sin hemtrevliga atmosfär.
Den L-formade disken med exempelvis hallonpaj, cheesecake, kladdkaka och stora muffins är det första som möter en när man kliver in på det terrakottaröda klinkergolvet på Muren, som har samma ägare som restaurangen Terrassen och baren Torget. Belgiska våfflor försöker hitta sin plats i tillvaron och en väldoftande blomma i en glasvas välkomnar anländande gäster. Bredvid dem står dricksglas och vattenkannor och ovanför allt löper en hylla med olika typer av sylt och honung och annat att söta med. Bakom disken finns en bakugn, mikrovågsugn, diskho och en espressomaskin som gurglar bakom kassan emellanåt. Köksluckorna ovanför är enkla, ljust målade träluckor och det ser nästan ut som de skulle kunna höra hemma i gemene mans kök. Skåpen och kylarna under diskhon och arbetsbänkarna är dock i sterilt stål och tycks genast mer industriaktigt. Ovanför disken, i takhöjd, har det satts upp tavlor i plast (eller glas?) där det står klart och tydligt i svart text vad som finns att äta och dricka: potatis med skaldjursröra på Murens vis, vegetarisk gryta, olika sallader etc. De belgiska våfflorna har fått en alldeles egen tavla och erbjuds med sylt och grädde. Till höger om disken finns en plats avsedd för kaffe och tevatten. Ovanför de kannorna, som står på värmeplattor, är koppar uppstaplade och några glas är fyllda med skedar i olika längder. Det finns i sin tur en hylla ovanför denna och här finns olika tésorter som blåbärsté och Gamla stans té att välja på och det kittlar i näsan när de olika väldofterna blandas. De delar kamratligt sin hylla med socker och kanel. Bakom denna kaffe- och téhörna finns gästtoaletten.
Resten av lokalen är avsedd för gästerna. Där kassan slutar övergår golvet i mörk tarkett, som troligtvis var ljusare från början. Det finns gott om bord, som även de är av trä och förhållandevis små, men folk kan utan någon större ansträngning sitta fyra stycken runt ett bord. På samtliga bord tronar ett levande ljus, som bidrar till att hölja hela lokalen i ett dunkelt honungsgult ljus, trots diverse spotlights i taket. Stolarna har en mjuk sits och längs några av väggarna löper långa bänkar, som får agera soffplatser, då även de har samma mjuka sits som stolarna och har fått ännu högre mysfaktor genom att ha smyckats ut med ett flertal prydnadskuddar. Lugn musik av någon kvinnlig artist bidrar till den smått romantiska stämningen och smyger ut ur de små högtalarna, som sitter uppe i taket. I mitten av lokalen böjer sig ett valv tvärs över och precis under det finns en låg tröskel som hjälper till att dela av. (Om somrarna stängs denna del av för gästerna och istället förvandlas utrymmet till en glassbar). Golvet här övergår till grova plankor och längst in i lokalen härifrån sett finns den omtalade muren, som är en del av den gamla stadsmuren från 1200-talet. Muren känns fuktigt kall, som i en grotta, men jag kan inte göra annat än känna viss respekt. Det är platserna närmast muren som verkar vara mest attraktiva för människorna som fikar här. På en av väggarna fångas blicken av den storblommiga tapeten men resten av väggarna i caféet är i tegel.
Fönstren som vetter ut mot Västerlånggatan är stora och väldigt tacksamma att öppna om framförallt somrarna. I ett av fönstren, som är i ett av hörnen i caféet, har det byggts en liten plattform där en människa lätt kan ligga raklång. Detta är den mysigaste delen av caféet
och den man alltid hoppas ska vara ledig när man kommer dit. Man får kasta av sig skorna och krypa upp på den mjukvadderade upphöjningen och gosa in sig bland alla kuddar i olika storlekar. Två träkuber står utplacerade på plattformen och fungerar som små bord för vad man nu än må ha köpt. När ekonomin väl tillåter att jag går hit, så blir jag lätt kvar i flera timmar, även om jag är ensam. Det är en plats att bara ”vara”. Tyvärr är det just inte så billigt. 38 brinnande spänn för en bit hallonpaj, som visserligen är jättegod och 30 kronor för en kopp varm choklad. Dock ska tilläggas att Café Muren inte är direkt dyrare än andra ställen i Gamla Stan.
