torsdag, september 14, 2006

Spelmani

Nu har jag förtidsröstat. Härligt att ha det överstökat. Höll nästan på att glömma att rösta för trängselskatten, men nu är det gjort i alla fall.

Jobbade några timmar på tisdag och onsdag med broschyrutdelning. Världens lättaste jobb, lättförtjänta pengar, men tämligen tråkigt. Det bästa med anställningen på Adecco är att jag är inte fast på ett enda uppdrag, utan kan få olika från vecka till vecka och olika långa beroende på kunden. Jag blev tillfrågad av min kontaktperson Maria om jag hade lust att jobba nästa vecka också. Som röstregistrerare. Det ville jag. =) Och idag blev jag också uppringd och tillfrågad om jag ville jobba imorgon med att göra skyltar i Vällingby. (?) Jag frågade inte mer ingående om det, eftersom jag sade på en gång att min handstil är inte vacker på något vis, så jag är inte lämplig. ^^ Hon tyckte det var bra att jag är ärlig i alla fall. =P Helt upp till mig om jag vill ta på mig uppdrag eller inte och det passar mig ypperligt. Två veckor innan tentan till exempel lär jag inte göra något annat än sitta med näsan i böckerna. Då vill jag inte jobba. Jag och Jenny i klassen har pratat ihop oss idag om gemensamma möten där vi tillsammans går igenom gamla tentor, kollar upp vad som kan vara viktigt i böckerna etc.

Vidare är jag helt fast i Black & White 2. Enda anledningen till att jag skriver detta nu istället för att spela är för att det hängde sig. Inser att klockan nästan är 20 och jag satte mig klockan 15. =P Hoppsan. Samtidigt är jag inte alls sugen på att spela, för det har blivit så himla svårt på en enda gång. Alldeles för stor klyfta mellan tutorial och själva spelandet med att återta sitt land. ¤puh¤ Blir inte en lugn stund i spelet. Samtidigt är det också därför jag inte kan sluta, för jag avskyr att misslyckas. =P

Och så tror jag att jag fått en hjärnblödning. Nös jättehårt och det högg till i huvudet och nu gör det ont där hela tiden. >_<

måndag, september 11, 2006

Klirr

Hah, jag har inte umgåtts med en själ förutom S sedan Medeltidsveckan. Har funderat på åt vilket håll man ska gå för att skaffa sig nya bekanta, så man slipper sitta ensam hela tiden. (Det är visserligen riktigt bra för studiedisciplinen att inte ha något liv). Hursomhelst så behövde jag helt plötsligt inte tänka på det längre, för någon tog steget åt mig. Helt plötsligt damp det ned ett mail från Tom. Vi talades vid lite strax efter M-veckan, men sedan dog det ut som vanligt. Det har varit tradition de senaste åren. Men nu fick jag det här mailet i alla fall, där jag är medbjuden ut att festa loss med närmast sörjande på alla möjliga ställen på lördag. (Han fyllde år nyligen). Förvånande, men glädjande. Jag tackade ja genast, trots bristande ekonomi efter införskaffandet av kurslitteraturen.
Och jag ska jobba tisdag och onsdag med att dela ut broschyrer på stan. Samma softa visa som för Infopool, fast det här är ett annat företag. Jag behövde inte ens ansöka, utan Annika tog in mig direkt. Lite extra klirr i kassan så småningom i alla fall, även om det bara lär gå till ännu mer kurslitteratur.

lördag, september 09, 2006

Dån

Loggade in på min gamla blogg på Diaryland för första gången på väldigt länge. Sist jag skrev i den var januari 2005. Tack och lov finns alla inlägg kvar. Någon gång måste jag påbörja det tidsödande arbetet att spara ned alla inlägg på datorn, så jag kan radera den bloggen. (Första inlägget där skrevs i februari 2003 och jag skriver ganska mycket). Hursomhelst har jag suttit och läst igenom bloggen från första inlägget och framåt. Oj, vad man glömmer fort. Tappar detaljer, känslor... Helt underbart nu i efterhand att ha möjlighet att läsa allt det här igen, även om det står en hel del olyckligt också. Men det är nostalgiskt, och även de sorgsna inläggen får ett svagt melankoliskt leende att visa sig i mungipan. Har hunnit läsa ett 50-tal av inläggen nu, är på år 2003 fortfarande, och stannade vid detta inlägg. Jag skrev ganska ofta i en slags "bokform" förut. Alltså, skrev om mina händelser som om jag och mitt liv vore en romanbok under produktion. I detta inlägg använder jag visserligen jag-form, istället för att referera till mig själv som "hon" eller liknande, men lägger ned lite mer på att beskriva. Detta inlägg fick mig att le sådär. Jag saknar inte den tiden av mitt liv längre, men jag ser ändå tillbaka på den ibland med en viss nostalgi. Inlägget har titeln "Thunder" och jag skrev följande den 23e september 2003:
"Ovädret började redan igår med kraftig blåst. Jag hade en orolig känsla i magen när jag gick och lade mig. Halvvaknade någon gång inatt av att fönstret skallrade kraftigt och regnet smattrade på mitt fönsterbleck. Och plötsligt mullrade åskan högt och nära. Jag sträckte ut min hand till vänster sida om sängen för att röra vid dig i sängen intill och försiktigt be dig lägga dig bredvid och hålla om mig, skydda mig från det skrämmande oljudet, som du brukat göra.
Men vi delar inte samma rum längre, du är inte bara en armlängds avstånd från mig längre och det enda min hand fann var min vägg utan tavlor...
Just då kände jag mig väldigt, väldigt ensam.
Och åskan fortsatte mullra."

De flesta av er vet ju genast att det är Jo det syftar på. Han stod mig ju närmast i många år. Den där natten låg jag ensam i ett internatrum jag alldeles nyligen flyttat till ute i Nacka. Allt var främmande, nytt och läskigt. Och ensamt.

//Lina

tisdag, september 05, 2006

Uppgiven

Min sjukgymnast gav upp idag, eftersom det inte blivit någon förbättring på denna tid. Hon rekommenderade en kille som är någon specialist. Har ingen aning om det kostar mer och om man får stämpla även där... I Uppsala håller han till dessutom. Men kan ju vara värt att höra sig för i alla fall. För det ger sämre livskvalité att ha ont vare sig man går, står, ligger, sitter eller springer...

Föreläsningen idag handlade om civilrätt. Gluttat lite i äktenskapsbalken etc. Vi har ett praktiskt övningshäfte som lär vara bra att göra som förberedelse inför tentan. Jag har dock inte fått mina böcker än, så jag har inte haft möjlighet att besvara några frågor.. Jag hoppas även kunna utnyttja S hyresvärd Per under den här kursen. Lite. ^^ Om han inte tycker det är jobbigt/tråkigt. Vår föreläsare är tyvärr inte så lätt att lyssna på.
Klarar man inte samtliga kurser den här terminen får jag inte fortsätta på nästa, så det känns lite ångestfyllt med en stor salstenta om några veckor.

måndag, september 04, 2006

Kännare

Krokodiljägaren är död. (Steve Irwin) Vad snopet. En stingrocka av allt också.

Förresten uförde S ett blindtest på mig i helgen när jag var i Uppsala. Han hade köpt hem en massa olika ”cola”. Jolt Cola, Premier Cola, Cola Light, Pepsi etc etc. Sju stycken olika sorter, originalet Coca Cola inräknad. Han fyllde upp små glas med de olika sorterna och sedan skulle jag provsmaka dem. Jag hade ingen aning om vilken som var vilken. Kändes lite som att prova vin, med vattenglaset till hands mellan varje. Lyckades jag peka ut vilken som var Coca Cola och kan kalla mig ”Coca Cola-kännare”? =P Oh yes!! ;)
Kan också säga att Coca Cola Light var bland det värsta jag smakat! Den är ju ”ny” nu och helt utan socker och allt vad det står. Bläh! Så äckligt den smakade. Som någon medicin. Den var värre än Pepsi, jag svär. >_<

onsdag, augusti 30, 2006

Lätta

Ahhhh, vad skönt att ha träffat Jo. Har inte pratat så mycket på hela sommaren som den här kvällen, tror jag. Beror ju förstås i mångt och mycket på att det går flera månader mellan våra möten, så när vi väl träffas gäller det att få ur sig så mycket som möjligt under fikastunden. Den här gången satt vi på Kladdkakan i Gamla stan ända tills de stängde. Trevlig stämning, ganska mysigt inrett. Priserna ungefär som i resten av gamla stan. En kopp thé för 21 kr, en läsk för 19. Jag berättade hursomhelst om allt bra och allt dåligt (mroasgh fkhy) som hänt sedan april och det blev ju en hel del. Det hade skett ganska mycket i hans liv också. Och han har klippt sig! Var alldeles korthårig och det passade honom jättebra. (Jag har aldrig sett honom så korthårig).

Andye var hemma hos mig under dagen och hjälpte mig få igång den nya datorn. Var lagom flummigt och man blir alltid lika orolig när han, som ju är guru inom området, helt plötsligt kläcker ett "öh, men vad konstigt" eller liknande kommentar, för det är oroväckande. Men det har gått bra, men den är inte helt "klar" för att börja användas än. Det hanns inte med idag helt enkelt. Så det blir den gamla burken ett tag till. Har dock switchat till den nya skärmen och tangentbordet. Vad mycket plats det blev helt plötsligt! Tangentbordet jävlas med mig maximalt. Knapparna sitter lite annorlunda, så jag slår fel hela tiden, plus att det här tangentbordet har platta fina knappar istället för det gamla med stora klunsar man skulle klanka ned, så jag bara glider runt. Så här ser det ut om jag skriver en mening utan att titta på tangentbordet och utan att rättstava:

hejsan, jag undfraj vaD DU har flr dig en kvökk som denna när det är gabnska sent och de felsta männiuksr har ju åtta till femnjobbn och vborde med andra ord sova nu absje, Jam flr att fp tillräcklgit med sömn menar jag.

Poesi. ¤gör en svepande gest över sin skapelse¤

Dags för första föreläsningen på andra terminen på socionomlinjen imorrn. ¤längta¤ Önskar jag var trött så jag kunde lägga mig och somna.

//Lina

fredag, augusti 25, 2006

Lite försenat om Medeltidsveckan

Underbara Visby. Men årets Medeltidsvecka blev en av de sämsta. Det är inte ens värt att redogöra noga dag för dag. Hade inte S varit med hade jag åkt hem redan i tisdags. Nu gjorde S det värt att vara kvar, men årets Medeltidsvecka lämnade mycket övrigt att önska. Jag, Stein, Rillius, Kribb, Skägget, Danne, Pauli och Ollie skulle dela på ett hus innanför murarna denna M-vecka. Det första som hände var att Rillius uteblev, för han var sjuk. Killen han delar lägenhet med, Ji, fick ta hans plats utan att först ha diskuterat det med alla. Det kändes rätt olustigt. När vi väl kom till huset blev det genast gnäll över sovplatserna. Nycklarna gnälldes det över också, vem som skulle ha dem, om man skulle gömma en etc. Gick det att gnälla över något så gnälldes det. Även Kribb var missnöjd över sin sovplats, men det löste sig i alla fall. Supandet började såklart omgående för de andra. Det där med att det skulle vara tyst i huset efter 22 funkade naturligtvis inte. Sömn blev en bristvara. En av nätterna var Skägget och de tysta när de kom hem, men de väckte mig ändå genom att ringa och be mig komma ned och öppna, för de kunde inte hitta nyckeln som vi gömt på en gemensamt överenskommen plats... På onsdagen hade jag fått nog och lämnade huset. Det var ju precis detta jag INTE ville med Medeltidsveckan. Förra året var illa nog när det mest var sittande i Nordergravar där de söp och en annan drack måttligt med undantag för några utsvävningar. Medeltidsveckan är mer än att bara supa. Stein hade sagt innan att vi skulle göra saker på egen hand utan grabbarna denna vecka, för att inte upprepa förra årets M-vecka då det inte blev något vettigt gjort nästan, men det hände inte. Så jag fick hänga med S hela veckan. Det i sig gjorde inget, för det var som sagt S som gjorde det värt att stanna kvar, men jag ville mer. Jag vill inte vara det där paret som bara umgås med varandra hela tiden. Men ja, resten av veckan bodde jag hos S i Krukmakarens hus. Var inte det minsta glad över boendepengar som kastats i sjön och att dessutom behöva lägga ut ytterligare pengar för att få en dräglig vistelse, men men. På väg hem till Stockholm igen sade Stein att hon ska hyra huset nästa år också. Fast hon tidigare under veckan var helt på att bara hyra för mig, hon själv och Rillius igen hädanefter med tanke på gängets krångel och att de svinade sig såpass, så hade hon visst kommit fram till att det var roligt under resten av veckan. Oh well, what the hell.

De postiva sakerna med veckan:

*allt mys med S, och hallonsorbet. Det är riktigt gott med hallonsorbet... De dagarna jag fortfarande bodde i huset dök han dessutom upp varje morgon och uppvaktade mig med sigillförseglade brev där han bedyrade sina känslor. ^-^ Tihi... *Krukmakarens café. Mysigt och framförallt billigt. Käkade frukost (två små ”halvbaguetter” med ost och en varm kopp choklad med grädde för 35 kronor.
*Caféet Skafferiets varma choklad med grädde. Dyr (30 kronor) men väldigt god. Smultronpajen gick inte av för hackor heller!
*Clematis. Stämningshöjande förstås. God mat och medeltida miljö. Blev frosseri där två gånger denna vecka.
*S och jag tog även kursen i att göra Anfanger, begynnelsebokstäver. Tyvärr endast en mycket grundläggande kurs, men rolig. Första gången jag arbetat med bladguld och så. När jag har råd vill jag skaffa lite referenslitteratur och bra material för att fortsätta utveckla det. Jag gör ju redan en del egna gratulationskort mm så att lära sig skriva snyggt och försköna med anfanger lär ju inte vara bortkastad tid. =)

*Jag tog även kursen i nålbindning, vilket visade sig vara en relativt enkel metod att lära sig. Att sedan verkligen kunna göra saker med det (vantar tex) återstår att se hur lätt det blir. Men det är en väldigt förlåtande metod att göra fel i.
*Träffade även Lo lite, vilket ju inte sker för ofta. Vi var båda ense om att Medeltidsveckan ligger i en svacka just nu, även om han inte haft samma dåliga erfarenheter som jag under veckan. Var trevligt att sitta på stranden med det gänget.
*Cultus Ferox var såklart en av de positiva sakerna med veckan. De byggde upp stämningen lite, även om de tyvärr inte spelade på Bistra Haren i år. (Där det går att svänga loss ordentligt).
*Slutligen ska nämnas Påfågeldansen! Den går inte att beskriva, utan måste beskådas, men ÅÅH så himla underhållande den var och killen som gör den gör den så bra! XD Den inträffar en till fyra gånger per M-vecka på Kapitelhusgården och man vet aldrig när, för de tillkännager det endast en kvart före. Detta var första gången jag såg den. Den räddade en hel dag för mig. Så underbart.

torsdag, augusti 24, 2006

Planet

Ah, tillbaka i Stockholm. Lite ensamhet. ¤låser dörren, drar för gardinerna¤
Jag är mäkta irriterad. Har hittat en träningsform som lockar mig, men naturligtvis är det inget alternativ för mig. Min sjukgymnast bara skakade på huvudet. I alla fall inte på länge. Jag blir sur. Jag vill kunna göra vad jag vill! >_<>

Ok, nu är jag trött på alla som säger att de inte ska rösta, för deras röst gör ingen skillnad och partierna håller inte vad de lovar. Det sistnämnda är möjligt och det gäller nog samtliga partier, men alla bör göra sin röst hörd, för din röst kan vara den avgörande skillnaden. Vet du inte vilket parti du ska rösta på? Fine. Men vet du i alla fall om du vill ha blått eller rött vid makten? Troligtvis. Rösta då på något inom den färgen du vill ha, annars finns risken att det blir det andra nu... För fan.

Vidare så har vi bara åtta planeter i vårt solsystem numera. Pluto räknas inte längre som en planet. Lite sorgligt nästan.


//Lina


Alla partier har hemsidor. Det är med andra ord en enkel sak att kolla igenom vad de olika partierna brinner för och vad som mest passar in på er själva. Ni har ändå inget bättre för er vid datorn om ni läser det här.

fredag, augusti 18, 2006

Ghiblis nästa

Såg klart Kodomo no Omocha igår. Jag är besviken tyvärr. =/ De första 30 avsnitten är så bra och följer mangan relativt troget och sedan bara struntade de i allt mer eller mindre... Endast små, små brottstycken av mangans originalberättelse tas med efter det, vilket är synd och skam. Mangan är SÅ bra ¤sträcker ut armarna allt vad hon kan¤ och relationen mellan Sana och Akito utvecklas så fint och man ömsom skrattar på sig, ömsom gråter, mer och mer. För den är lika ledsam som rolig.
Men resten av animen lämnade mig bara uttråkad och besviken, inte ens slutet var detsamma och kändes dessutom väldigt avklippt. Flera avsnitt hoppade jag helt sonika över, för de var bara helt ovidkommande. Nej, det var mycket synd... Räcker med att införskaffa de första 30 avsnitten och sedan får jag trösta mig med mangan.

Har även sett trailern för Ghiblis kommande. ¤mys¤ Den verkar lovande, även om författaren till böckerna, som filmen är baserad på, tyckte att den lämnade mycket övrigt att önska. I länken nedan går det att läsa vad hon tyckte. Inget för spoilerkänsliga, antar jag. Jag ser fram emot den i alla fall. Den känns lite mer ”old school Ghibli”. ”The female lead character is gentle, but strong-willed”. HAHAHAHA! Säg en Ghibli-flicka som INTE är det! XP

Gedo Senki Response

torsdag, augusti 17, 2006

Skydda min jord

Guh, jag blev sämre. Är sjukanmäld och ligger mest på sängen. Knarkar nässpray och har tagit en Alvedon nu. Hade frossa inatt. Fantastic...

Men skit samma! Jag har äntligen hittat den! Ending till Boku no Chikyuu wo Mamotte (Please Save My Earth).
Please Save My Earth är bland det första jag såg i anime-väg förutom våra kära klassiker Candy Candy, Starzinger, Sandybell etc. Tack vare Mangakai. =) Var den första eller andra av deras filmvisningar jag lyckades ta mig till (på den tiden var det bara några lagom nördiga typer som trängdes framför en projektor i en källarlokal minsann. Those where the days...) där de visade den OAV-serien om sex delar. Jag blev helt betagen och Please Save My Earth har fortfarande en särskild plats. Hade inte sett den sedan dess typ förrän jag fick tag i den i höstas någon gång tack vare Jimmy. OAV-serien är mer än tio år gammal, men jag tycker fortfarande den är väldigt fin. Just endingen till den hoppade rätt in i mitt hjärta från första stund. Ganska sorglig, men oh så vacker. Såg andlöst fram emot att äntligen få höra den igen när jag hade fått tag på OAVn i höstas. Men ack! De hade klippt bort den! ¤ångest¤ Men nu har jag hittat den! Ahh... Den ger mig fortfarande gåshud över hela kroppen.
Det man kan klaga på med PSME är att den är för kort. Mangan är mycket längre och djupare och det hade varit trevligt att se det animerat lika grundligt. Men jag gillar den ändå... Kortfattat kan man säga att ett gäng ungdomars liv sammankopplas i och med att de alla inser att de har märkligt lika drömmar. I drömmarna är de andra personer, som studerar jorden från en plats på månen. Ju mer de drömmer om detta, desto mer får de veta om de här människorna(?) och deras ganska tragiska liv. Drömmarna känns så verkliga att det måste vara minnen från ett tidigare liv.
Och mer vill jag inte säga. Ni får titta på den själva. Men här är i alla fall ending:

Please Save My Earth

Här är även en textad version, men med en amerikansk fläskig eftertext mitt i också, som gör att man inte ser något bilderna bakom:

Please Save My Earth - subbed

Nu ska jag återgå till sängen. _-_

lördag, augusti 05, 2006

Dagen innan

Imorgon bitti bär det av till Gotland för en vecka. Dags för den återkommande Medeltidsveckan. Som vanligt kommer varje dag att återges i detalj sedan och nu ska jag också försöka klämma in så mycket som möjligt av de kulinariska upplevelserna. ;) Kamera är medpackad. Packlistan är kort:

  • Sängkläder
  • Toalettartiklar
  • Medeltidskläderna
  • Underkläder
  • Stativ
  • Tekniska prylar (kamera, mobil etc)
And that's about it. Ska bli SÅ skönt att komma iväg. ¤flyter iväg på fluffiga moln¤

fredag, augusti 04, 2006

Sjukgympa

Efter lång tid kom jag då äntligen till en sjukgymnast. Hon tog sig verkligen tid också, var där i en och en halv timme nästan. Och läkarna kan ju slänga sig i väggen, det ÄR "fel" på vänster sida. Ska göra några stretchövningar så mycket som möjligt, samt massera på ett visst sätt den kommande tiden. Efter Medeltidsveckan ska jag komma på besök två gånger samma vecka och så lär vi kanske fortsätta så ett tag. Hon sade att hon kan inte lova något, men det borde gå att få det att bli, om inte bra, så åtminstone bättre än vad det är. Ska göra ytterligare övningar hos henne samt utsättas för lite mysig akupunktur, yeah...

fredag, juli 28, 2006

Feministiskt självförsvar

Jag läste en artikel i Stockholm City häromdagen om att sex av tio kvinnor är rädda för att gå ut på kvällarna och där framför allt även vänsterpartiets förslag på att flickor ska få lära sig feministiskt självförsvar i skolan togs upp.
Jag tycker prioriteringen ligger helt fel. Folk lär tidigt sina döttrar att de ska hålla på sig. Experter säger åt kvinnor att inte klä sig för sexigt eftersom det kan ge "fel signaler" och ta kurser i att slåss, inte följa med främmande män, se till att sova över hos någon om man är ute sent etc, för att det finns män som inte har bättre vett än att ge sig på kvinnor mot deras vilja. Men av någon anledning ska det ändå på något vis vara upp till kvinnorna att ta ansvar för det. Lära sig slåss för att avvärja en sådan gärningsman, alternativt begränsa sitt liv genom att låta bli att gå ut och se till att klä sig i tjocka tröjor. Man vill ju inte råka sända ut "fel signaler"...
Istället för att börja lära ut feministiskt självförsvar till flickorna i skolan borde det snarare läggas extra energi på att börja uppfostra pojkar annorlunda från början. Det ska sluta vara "Ok" att ta för sig av en flicka som anses "bjuda ut sig" på grund av sin lättkläddhet eller sätt. Och ett nej ska vara ett nej hur många gånger det än varit ja innan etc. Även många av de Goda männen, de som inte våldtar, tycker att det finns en tveksamhet i sådana fall. "Jamen har hon sagt ja hela kvällen, så... Vad ska man tro?". Ångerrätt, människor.

torsdag, juli 27, 2006

Fortsättning bussförare

Satt vid hållplats Universitetet och väntade på bussen inatt igen. Det kom en spärrvakt (syntes tydligt på skjortan) gående från tunnelbanestationen med samma namn och satte sig bredvid mig. Han slängde några fundersamma ögonkast på mig innan han tyckte:
- Men dig känner jag igen.
O_o
Det var bussföraren som tog en omväg förbi Stureplan åt mig i måndags. Han jobbar som spärrvakt också. Vi satt och pratade hela vägen till Stureplan där jag skulle av, för vi åkte med samma bussar, fast han skulle vidare till Slussen. Han var jättetrevlig! Vi hade ”sällskap” av ett gäng förfriskade ungdomar också, så vi fick praktiskt taget skrika åt varandra för att kunna överrösta dem. En av ungdomarna ville stava till en sak på teckenspråk och frågade oss om vi visste hur och märkligt nog kunde jag stå till tjänst. =P
- Imponerande. Hur kommer det sig att du kan det? frågade bussföraren.
- Heh... Det fanns en förteckning över alfabetet på teckenspråk i en kalender jag hade när jag var liten och jag var uttråkad på lektionerna helt enkelt...
Så skrattade vi åt det och det var dags för mig att kliva av. Roligt med sådana här oväntade händelser.

onsdag, juli 26, 2006

Bussförare

För att ta mig till sommarjobbet på nätterna åker jag tre bussar. En från mig till Universitetet, vidare med en annan därifrån till Odenplan och sedan en därifrån som tar mig till jobbet. Det låter omständigt, men bussarna kommer alldeles inpå varandra, så det går faktiskt fort.
Förra torsdagen hade jag kommit så långt som till Universitet och väntade på nästa buss. Jag brukar se den passera mig åt andra hållet först, för den åker bara runt Lappkärrsberget och sedan kommer den tillbaka in mot stan. Man vet att den är i tid när man ser den köra mot Lappis med andra ord. Men den här natten dök den inte upp. Flera stod och väntade på andra sidan för att få åka till Lappis. Till slut hade tiden den skulle passerat för att plocka upp mig passerats och jag satt och blev surare och surare, eftersom jag skulle komma försent till jobbet om den inte trollade fram sig själv illa kvickt. Plötsligt kom det en buss vinande som var "Ej i trafik" och bromsade in vid min hållplats. Han skulle köra till garaget vid Fridhemsplan och kunde droppa av mig vid Odenplan. Fantastiskt! =D Jag kom i tid till bussbytet vid Odenplan trots allt, eftersom den här bussen bara plöjde raka vägen dit.
Nu i måndags flöt trafiken på bra, utan förseningar. Jag var själv på bussen mot Odenplan. (Som jag oftast är) Precis när bussen stannade vid Odenplan frågade bussföraren mig vart det var jag skulle och jag talade om att jag skulle vidare med buss till Stureplan. Killen sade då åt mig att sätta mig ned igen så kunde han ta en liten omväg förbi där till garaget. My god! =D Vadan alla dessa privatchaufförer helt plötsligt?? Har SL lagt något i företagskaffet? Lite pepparkaka kanske.